Vecka 40

Dagen innan lilla Jolie kom till världen, sista bilden på magen (eller vi tog iofs några bilder på sjukhuset strax innan snittet). Hann precis gå in i vecka 40 (39+0) denna graviditet. Jag var lite orolig att hon skulle komma innan med tanke på att jag hade ganska mycket förvärkar och inte direkt kunde ligga hemma och ta det lugnt. Men hon höll sig där inne tills det var dags :) Så ofattbart att det var just hon som låg där inne hela tiden, och nu ligger hon här bredvid mig ♥

Vecka 39

Igår gick vi in i vecka 39! Idag var jag på mitt sista besök hos barnmorskan och allt såg bra ut. Kickans hjärta slog med 146 slag/minut, jag har totalt gått upp 6,5 kg den här graviditeten och mitt SF-mått var 38. Hon frågade om jag hade problem med mitt bäcken för "bebisen ligger lite utanför". Såhär i efterhand förstår jag inte riktigt vad hon menade med det. Hon sa att huvudet fortfarande var ruckbart och att hon alltså inte är fixerad än. Kanske var det hon menade? Jag har ju haft ganska ont den senaste veckan, när jag står upp blir det ett tryck neråt som inte är skönt alls och att gå ut med Elton är ganska jobbigt, det hugger, skär och ilar. Jag vill inte klaga men nu är det inte lätt som en plätt längre, magen är dessutom helt enorm, mycket större än med Winston och en helt annan form, mer spetsig. Järnvärdet var riktigt bra nu, uppe på 121 vilket är mer än när jag skrev in mig. Jag sover tack och lov bra och går bara upp en gång för att kissa och somnar sedan om direkt. Är relativt pigg om dagarna och sover en liten nap varje eftermiddag. Får lite dåligt samvete över att jag inte kan leka med Winston som vanligt, lilla härtat, han säger "mamma, bybba, sitta" som betyder att jag ska sitta på golvet med honom och bygga lego. Sitta på golvet är inte skönt alls och att komma upp igen är ett litet projekt. Han har blivit lite extra mammig också och jag undrar om han känner att något är på gång eller att jag helt enkelt inte är lika aktiv som vanligt. Kommer bli så jobbigt att vara ifrån honom medan vi är på sjukhuset, jag har aldrig varit ifrån honom en enda natt, max några timmar. Är så rädd att jag ska bli lite sentimental på morgonen när vi åker in och att det utlöser panik på sjukhuset,,,just nu känner jag mig dock lugn inför snittet, mest för att det hela är så overkligt så det går inte att föreställa sig. Förra gången var jag helt lugn tills dom sa "då är det dags att gå ner till operationen" då jäklar fick jag fjärilar i magen, men när vi klev in i operationssalen så blev det liksom så verkligt att det blev overkligt och jag gick in i mig själv totalt. Hoppas bara att allt går lika bra som sist. Men jag kan också känna, whatever, snittet är bara transportsträckan till vår bebis, det varar inte för evigt. 

Vecka 37 och extra kontroller

Igår gick jag in i vecka 37! Nu är det nedräkning på riktigt, igår var det prick tre veckor kvar. Så idag är det alltså 2 veckor och 6 dagar - alltså jag har liksom inte hängt med alls känner jag. Snart är ju dagen här, minns den dagen med Winston som igår, tidig morgon och vi satte oss i bilen för att åka in och göra ett planerat kejsarsnitt och träffa vår son ♥ Kan inte riktigt förstå att det är dags snart igen...
 
Vi var på SÖS förra veckan då jag blev så himla orolig gällande bebisens rörelser i magen. Hon brukar vara jättevild på kvällen mellan 19-23 och vi brukar sitta i soffan och skratta åt hur magen hoppar och hur hårt hon sparkar. Men i torsdags var det inte så, kände rörelser men upplevde dom som slöa. Blev uppmärksam direkt, men avvaktade. Till slut var det ju det enda jag kunde tänka på, tänkte att hon hade trasslat in sig i navelsträngen och därför inte var lika stark i sina rörelser. Ringde till förlossningen och dom tyckte att vi skulle komma in. Och jag som har sån sjukhusfobi började såklart störtgrina för att jag var tvungen att åka in oförberedd. Grät hela vägen in och väl på förlossningen kunde jag inte ens tala för mig. Så jobbigt, men jag förklarade att jag tyckte att det var jobbigt att vara där, blandat med oro såklart. Men dom var ju så himla gulliga och sa att jag iallfall var på rätt ställe ifall någon inte stod rätt till med bebisen. Fick lägga mig ner och så satte dom en CTG för att kolla bebisens hjärta. Fick ligga så ett tag eftersom hon var stressad på grund av mig och dom ville inte gå vidare eller släppa iväg mig förens hennes hjärtslag hade gått tillbaka till det normala. Efter ca 40 minuter kom det inte en läkare som gjorde ultraljud och konstaterade att allt såg bra ut. Fint flöde i navelsträngen och en bebis som rörde på sig som vanligt. Fick en tid för ett tillväxtultraljud dagen efter. Så på fredagen var vi inne igen, det fanns en liten misstanke om att jag kanske hade för mycket fostervatten, men så var inte läget. Allt såg fint ut och lilla kickan låg mitt på kurvan när dom uppskattade hennes vikt. Det syntes öven att hon har en massa hår ;) Efter ultraljudet blev jag skickad till specialmödrarvården där jag återigen fick sitta med CTG samt trycka på en knapp varje gång jag kände rörelser. Satt i en halvtimme och sedan fick jag träffa läkaren som sa att dom inte hittar någon som skulle kunna vara fel. Hon sa att det var jättebra att jag var uppmärksam och skulle jag bli orolig igen så skulle jag höra av mig. Hellre att jag kommer in en gång för mycket än en gång för lite. Så skönt att höra dom säga det och så skönt att dom var så himla noggranna och tog så väl hand om mig. Känns väldigt tryggt! Jag tror helt enkelt att kickan har bytt dygnsrytm då hon numera sparkar som mest när jag går och lägger mig (vid 23). Fy vad jobbigt det är att oroa sig...
 
Var hos barnmorskan idag och allt såg bra ut. Kickans hjärta slog med 152 slag/minut, mitt SF-mått är nu 37 och jag står stilla på 6 kilos viktuppgång. Nästa gång är det sista besöket! För övrigt så mår jag bra, har fått sjukt svullna händer och fötter men det är inget som stör mer än att skorna sitter lite hårt. Mår fortfarande illa och det har jag ju gjort hela graviditeten, halsbränna har jag också. Sover faktiskt väldigt bra och är bara uppe och kissar två gånger per natt och somnar om direkt. Kommer på mig själv med att tänka att "det kommer bli värre mot slutet" men nu är vi ju vid slutet och jag är glad att jag inte har någon foglossning eller något som gör det jättejobbigt för mig. Väldigt tacksam över att jag har fått må så pass bra även denna graviditet ♥
 

Rosa stjärnor

 
Men hur fin är inte denna filt från Newbie. Måste absolut ha den till Kickan! Jag älskar ju stjärnor :) Har köpt en finstickad filt från Ikea så det bir perfekt med en i bomull också. Filtar, tycker jag, är något som man gärna kan ha flera av till sin bebis (och även när de blir större, Winston har tre stycken och det är perfekt att alltid ha en i skötväskan,en under vagnen och en till sängen). 
 
 

Vecka 34

Lite nytt till Kickan - Body och mössa från Newbie som vi tänkte ha med till BB och även den fina filten från Ikea. Förvaringslådorna kommer också från Newbie
 
Jag och magen gick in i vecka 34 i tisdags så idag ligger vi alltså på 33+2. Var hos barnmorskan i fredags och allt såg bra ut, Mitt järnvärde ha äntligen gått upp - dippade ju rejält från 117 ner till 108 och sedan ner till 101 men nu var det uppe i 114. Så skönt! SF-måttet var 33 och jag har nu gått upp 6 kg. Kickans hjärta slog med 152 slag/minut. Min barnmorska tyckte att jag såg så himla pigg och fräsch ut, det tackar vi för :) Sover ca en timme varje eftermiddag nu och känner mig som en ny människa efter det. Winston sover ca 2,5 timmar på eftermiddagarna så jag kombinerar att läsa eller se på ett avsnitt av en serie och sedan sova en stund. Jag tror att bebis har fixerat sig eller iallafall sjunkit ner en bit för det trycker inte alls lika mycket uppåt men däremot neråt...asså fasiken vad det ilar och gör ont. På kvällarna kan jag ibland inte ens lyfta fötterna för varje steg gör ont. Tur att det är mest på kvällen annars hade det blivit jobbigt att gå ut med Elton. Jag märker att kroppen inte orkar så mycket längre. Idag gick vi till posten för att hämta ut paket, sedan hem och lämna paketen och ut igen med Elton en sväng. När vi väl kom in så kände jag mig helt förstörd - sammandragningar, svettig och ischias. Nu sover Winston och jag tror minsann att jag ska gå och lägga mig jag med så att jag får sova lite extra. Ligger ju och nojjar på nätterna och känner efter sparkar, är så rädd att något ska gå fel när det är så nära nu...Sen kan jag även få akut dödsångest och tänka att något kommer hända under kejsarsnittet och Winston kommer bli utan mamma och då blir jag så ledsen så jag ligger och gråter. Herregud säger jag bara, att man ska vara så himla orolig och katastroftänkande jämt...nä nu tar jag en powernap!

Vecka 33 & Tillväxtultraljud

Titta så duktig jag har varit och lyckats få till en bild på magen :) Är nu i vecka 33 (32+2) och jag mår i stort sett likadant som förra veckan. Väldigt trött om dagarna eftersom lilleman är sjuk och sömnen därför inte är den bästa om nätterna. Försöker ta en powernap när han sover men det är ju så mycket annat man vill göra då (typ äta godis och titta på American Horror Story, haha). Idag var vi på ett tillväxtultraljud och precis som jag misstänkte så har kickan lagt sig med huvudet neråt. Det har ilat så galet mycket neråt...det är väl det enda som gör ont just nu. Annars känner jag mig bara osmidig och varm. Och halsbrännan är tillbaka, vad jag än äter så får jag halsbränna som sitter i hela dagen lång (och natten). Allt såg bra ut idag på ultraljudet, synd att vi inte fick några bilder eller att hon kunde kolla ifall det är en liten tjej som ligger därinne. Vi kom 15 minuter för sent eftersom vi inte hittade (var på Ultraljudsbarnmorskorna i Liljeholmen för första gågen) så allt gick väldigt fort, hon gjorde det hon skulle göra och det var att uppskatta hennes vikt samt kolla fostervattnet. Beräknad vikt blev 2123 g vilket är  +4,2% (Winston låg på  +14% på tillväxtultraljudet i vecka 34) och mängden fostervatten såg bra ut. Imorgon ska jag till barnmorskan, ska bli intressant att se hur det har gått med mitt järnvärde...

Planerat kejsarsnitt

Jag och Winston på uppvaket efter kejsarssnittet, oktober 2013 ♥
 
Winston kom till världen med ett planerat kejsarsnitt som jag själv tog beslut om att få på grund av min panikångest. Allt gick jättebra och jag är så nöjd med hur allt gick, ingen panik alls, utan jag var så förberedd att jag gick in i mig själv under operationen. När jag hörde Winstons skrik så var det som om jag vaknade upp, och därefter var det bara lycka och jag tänkte inte alls på att dom sydde ihop mig medan han låg på mitt bröst.
 
Den här gången har jag också valt att göra ett planerat kejsarsnitt. Jag var på SÖS i måndags för ett snittsamtal som tog ca 10 minuter och sedan var det klart - jag är beviljad ett planerat kejsarsnitt och jag har fått ett datum. Den här gången gick läkaren snabbt igenom förra snittet, att allt hade gått bra och frågade varför jag ville göra ett planerat snitt. Jag sa att det är på grund av min panikångest som är väldigt starkt sammankopplad med sjukhusmiljön och jag vill inte alls få några sådana känslor i samband med att mitt barn kommer till världen. Jag behöver veta NÄR jag ska vara på sjukhuset och veta på en ungefär VAD som kommer att hända så att jag kan förbereda mig mentalt. För er som inte lider av panikångest så är det väldigt svårt att förklara hur det känns, men i det stora hela så känns det som om jag ska dö, och även fast jag vet att jag inte gör det så går det inte att tänka logiskt mitt i en attack. Läkaren frågade om jag har tänkt igenom noga att det ökar i risk med varje snitt (med tanke på att jag är ung så påpekade hon att jag kanske vill ha fler barn, det är fullt möjligt att göra ett tredje snitt, men risken ökar) och att jag efter två snitt inte har möjlighet att föda vanligt om det blir en tredje gång. Sedan tog hon även upp risken med infektion, blödning och blodpropp. Allt detta är jag väl medveten om och har vägt in i mitt beslut. Sedan var det inte mer än så. Fick hem ett brev igår med tid och datum för inskrivning/genomgång och själva kejsarsnittet. 
 
Även om det här är vad jag vill göra så känner jag mig inte direkt lättad, det gjorde jag inte förra gången heller. Minns att jag fick prata med överläkaren, som skulle ta det slutgiltiga beslutet och hon gav mig en tid direkt på plats. När jag väl kom utanför dörrarna på SÖS så brast det totalt och jag var tvungen att ta på mig solglasögonen så jag kunde gråta. Det kändes så läskigt att jag hade tagit ett så stort beslut själv, men ändå innerst inne så lättad att dom inte försökte övertala eller tvinga. Efter några dagar kändes allt bra igen och så var det den här gången också. Hela veckan har jag vaknat runt fyra på morgonen och legat och tänkt katastroftankar om hur allt går åt helvette den här gången och att jag minsann måste ringa och boka av min tid och försöka föda vanligt. Men igår när jag fick brevet hem med datumet och information om förberedelser så känns allt rätt.Klart oron sitter kvar, men risker finns det ju med en vanlig förlossning också, där har man ju ingen aning om hur det ska gå. Nu räknar vi ner till juli och hoppas på det bästa ♥ 
 
 

Minigarderob

När Kickan kommer blir det ju verkligen compact living här hemma och smarta lösningar är ett måste. Hon kommerju behöva ha sina kläder någonstans och jag tänkte prova att göra något liknande. Att hänga upp några hyllor och under den nedersta sätter man en stång så att det går att hänga kläder där. På hyllan kan man förvaringskorgar för strumpor, byxor och bodys, och så hänger man overaller, klänningar och koftor. Barngalgar från IKEA (5 st för 39 kr, som tyvärr inte finns i vitt) och förvaringskorgar från H&M Home. 

Vecka 31

Min lilla busunge som snart ska bli storebror ♥
 

Idag går jag och magen in i vecka 31.Var hos barnmorskan igår och allt såg bra ut förutom att mitt järnvärde fortfarande är dåligt!? Har ju varit så duktig på att äta mina järntabletter...men hon sa att jag inte behöver oroa mig, bara att fortsätta med tabletterna. Kickans hjärta slog med 148 slag/minut, jag har totalt gått upp 5 kg och SF-måttet var 30. I och med att det blev ett "stort" hopp från förra mätningen (så SF-måttet var 25) så frågade hon om det var ok att hon skickade mig på ett tillväxtultrajud - jag som hade tänkt att be om ett tyckte att det var mer än ok :) Så skönt att få kolla fostervattnet och navelsträngen och se att allt är ok innan det är dags att träffa henne på riktigt (och kanske dubbelkolla att det verkligen är en liten tjej därinne). Fick även lite pepp inför mitt snittmöte på måndag, hon tror inte alls att det blir några problem, men sa att jag ska stå på mig om dom börjar prata om att "föda vanligt". 
Igår började Fredrik jobba igen efter att ha varit hemma med oss i lite mer än två månader och det känns kan jag säga. Var så sjukt trött igåt och hade ont överallt. Dock var det ju full fart igår med besök hos barnmorskan och sedan eftermiddagen i parken. Idag har jag varit och hämtat paket och sedan tagit Elton på en runda och jag känner mig helt slut! Kan ju även bero på min järnbrist, men ändå, det är stor skillnad på att vara två och sedan helt plötsligt göra allt själv igen. Och med magen är man ju inte jättesmidig heller. Men det är inte mycket som är annorlunda från förra veckan, hon sparkar runt där inne och jag mår lite illa då och då, och får sammandragningar vid ansträngning. Hon verkar ligga ganska högt upp för jag kan knappt sitta i soffan utan att få andnöd, det är ett himla tryck uppåt. Halsbrännan är tack och lov borta, men jag orkar knappt äta något innan jag blir proppmätt och sedan känner jag mig mätt hur länge som helst. Man kanske ska försöka få till en magbild den här veckan, fasiken vad dålig jag är på det den här gången...

Vagga

Har gjort ett superfynd på Blocket idag! Just nu står den här fina vaggan från Troll (modell Sara) i vardagsrummet och jag är så nöjd. Hittade den som sagt på Blocket för 300 kr (kostar ca 1800 kr att köpa ny) och trodde inte att det var sant! Tänkte att den kommer ju såklart vara såld redan, men när jag hörde av mig så fanns den kvar. Skickade iväg Fredrik för att hämta den nu på kvällen och den är i perfekt skick och sååå fin! :) Nu behövs bara en madrass och ett spjälskydd för vagga. Gillar att man kan ta bort medarna och ha den utan vagg-funktionen. Men i början tror jag att det kan vara mysigt att kunna vagga lilla bebisen. Den här funkar att ha tills hon kan sätta sig upp själv och efter det kanske hon får ta öven Winstons säng och han får en växasäng, eller så köper vi en till spjälsäng. Det tar vi då :)

Vecka 30

Då var vi här, i en vecka som börjar med en trea! Vecka 30 (29+2).Precis som när jag väntade Winston så känns det så stort, nu är det inte långt kvar. Om jag blir beviljad ett snitt så är det bara ca 9 veckor kvar. Den 18 maj ska jag till SÖS för ett snittsamtal. Min barnmorska tror inte att det blir något problem i och med att jag gjorde snitt med Winston, men tydligen så vill dom prata med alla innan ändå, och det kan jag ju förstå. Jag är lite rädd med tanke på att Kickan kommer mitt i sommaren och det alltid är brist på personal då. Vill ju inte ha någon vikare eller nybörjare som lägger bedövningen eller utför operationen...Tänk om jag kunde få alla som var på plats sist, är så nöjd med hur allt gick sist. Kan bara hoppas på det bästa...
 
Jag mår bra, har egentligen inget att klaga på. Är trött, mår illa, har halsbränna till och från, sover dåligt och är inte jättesmidig längre. Men det är inget som gör att jag inte kan funka som vanligt. Sover en liten stund mitt på dagen och går och lägger mig runt 22 på kvällen. Är tack och lov inte uppe och kissar lika mycket längre, två gånger per natt brukar det bli. Det är jobbigt när jag inte kan somna om, då kan jag ligga vaken 2 timmar och bara snurra runt, vilket gör att jag är trött dagen därpå även om jag har gått och lagt mig tidigt. Att knyta skorna eller sitta på golvet och leka med Winston är inte jätteskönt, och att plocka upp saker fårn golvet överlåter jag helt åt Fredrik :) Nu är han hemma sista veckan på sin pappaledighet, det har ju varit så skönt att ha honom hemma så att jag kan sova när jag vill och få hjälp med allt. Men på måndag är vi själva igen. Har nästan glömt bort hur det är att vara själv hela dagarna, kommer säkert känna av det första veckan. Måste komma ihåg att ta upp Winston babykläder från källaren (storlek 50/56, resten har jag här uppe) och kolla vad som finns och vad som behöver köpas. Köpte den här otroligt söta dräkten med citroner från H&M, storlek 50, tänkte att den funkar bra om det är jättevarmt. Lilltjejen sparkar runt som bara den där inne och är väldigt aktiv, vilket alltid är skönt. På måndag ska jag till barnmorskan och jag ska höra om det är möjligt att få ett tillväxtultraljud, vill så gärna kolla mängden fostervatten och att navelsträngen ser bra ut. 

Till Kickan

Lite smått och gott som ska inhadlas till kickan. Spjälskyddet från NG Baby är underbart! Så fina färger i det som man sedan kan hålla sig till i inredningen. Nu blir det ju inte så mycket inredning i hennes hörna då vi kommer att byta rum och utrymmet blir väldigt litet. Men en hylla med lite piff på och någon förvaring för kläder vill jag få till. Lådorna från KappAhl ska jag köpa nästa gång jag kommer iväg till Farsta. Så fina att förvara småsaker i.En filt måste vi köpa också, vill gärna ha en som är stickad med hål i så att den både värmer men också släpper ut värme, denna från Bliss Sthlm gillar jag väldigt mycket. Har fortfarande bara köpt två bodysar till henne och en liten beställning med kläder på väg. Nästa vecka gör vi rumsbytet och efter det är det nog dags att köpa säng och allt som behövs. Har ju så mycket efter Winston så en säng + tillbehör är nog det enda vi behöver köpa. Denna gång vill jag ha ett babynest, verkar så himla praktiskt!
 

Beställt

Idag har jag vågat mig på en liten beställning från LaRedoute till Kickan. Har hittills fortfarande bara köpt två bodysar (men Winston i magen började jag handla i v. 20) så idag tänkte jag att det fick bli lite till henne också (beställde även till Winston och Leo). Byxorna med rosett är så himla söta! Eftersom vi får en sommarbebis så vet jag inte riktigt hur jag ska göra med kläderna i storlek 50/56. Räcker det med kortärmat? Har hittat fina kortärmade pyjamaser med knäppning hela vägen ifram från H&M som jag funderar på att köpa och ha som sprakdräkt när det är varmt. Haremsbyxorna med små stjärnor tog jag i storlek 50, tänkte att dom säkert är sköna och luftiga om det är varmt. Resten av kläderna tog jag i storlek 60 och uppåt. Måste verkligen ner i källaren och hämta Winstons första kläder och se hur mycket som behöver köpas. 

v. 27

Så trist att jag inte har uppdaterat bloggen lika mycket den här graviditeten, men tiden bara flyger fram. Går in i vecka 29 imorgon! I vecka 27 var jag hos barnmorskan och allt såg bra ut, hade dock dåligt järnvärde och måste vara noga med att äta mina Niferex. Fick även provsvaren från min glukosbeslastning och de var sååå bra, skönt! Lilla kickans hjärta slog med 158 slag/minut, jag har hittills gått upp fyra kilo och mitt SF mått är 25. Mår för övrigt bra, men det börjar kännas lite tungt och jag undviker gärna att böja mig ner till golvet. Har fått ont i ljumsken, precis som med Winston, så det gör lite ont att gå ibland. Får sammandragningar då och då och kickan sparkar runt som bara den - så mysigt :) Har fått en tid till SÖS den 18 maj för samtal om snitt och jag hoppas att det går lika bra som sist. 

Första plaggen & besök hos barnmorskan

De första små plaggen är köpta till Kickan som vi kallar henne i magen :) Jag tror inte att jag kommer vara så där rosa och fluffig när det gäller kläder till vår lilla tjej. Jag gillar ju rosa men tycker att tjejkläder oftast är så hysteriska med spets, volang, glitter, möster och ful nyans av rosa. Den här nyansen gillar jag, lite åt det pudriga hållet. Finns mycket fint efter Winston som hon kommer att få ärva, han hade mycket vitt och grått som bebis så det blir perfekt. I tisdags gick vi in i vecka 23 och igår var jag på besök hos barnmorskan. Blodtrycket, blodsockret och järnvärdet såg bra ut och lilla Kickans hjärta slog med 154 slag/minut ♥ Total viktuppgång hittills är 2,5 kilo. Vi bokade även in en glukosbelastning om två veckor....ser inte direkt fram emot det...men jag gör gärna alla tester som går för att vara säker. Nästa besök kommer hon att skicka en remiss till SÖS för ett planerat kejsarsnitt, precis som med Winston. Jag tänkte länge och ordentligt på att jag kanske skulle försöka föda "vanligt" den här gången, men nej, det tar emot så enormt mycket och jag blir helt enkelt panikslagen av tanken på det. 

Vecka 22

Gravid i v. 22 med Winston. Känner mig lite dålig som inte har tagit några bilder på magen än med lillan...
 
I tisdags gick jag och magen in i vecka 22. Tycker att det går lite långsamt nu, men å andra sidan så kan det ju vara sista gången jag är gravid så jag njuter! Jag är en person som gillar att vara gravid. Det är en fantastisk känsla att bära på ett litet liv i magen och att känna sparkar är så coolt! Jag känner rörelser varje dag och det är så mysigt. Att det gör lite ont ibland, att man är supertrött eller att man mår sjukt illa tycker jag inte är så farligt, det är klart att vissa dagar är jobbiga men när man tänker på varför man mår dåligt så är det ingenting i jämförelse med vad som väntar! Jag mår fortfarande illa vissa dagar, och då är det ordentligt! Lite halsbränna har jag även börjat att få, har inte kännt av det alls den här graviditeten (med Winston var det konstant!) men nu börjar det komma. Kissar varje eller varannan timme under natten, vilket såklart bidrar till att jag är väldigt trött om dagarna. En bra natt är jag bara uppe fyra gånger...Nästa vecka ska jag till barnmorskan och då kommer vi börja mäta magen. Var där sist i vecka 18 och fick höra bebisens hjärta (154 slag/minut). Passade även på att väga mig och hade då bara gått upp ett halvt kilo. Det hjälper att ha hund och en ettåring som man måste jaga hela dagarna ;) 

Rutinultraljud

 
 
Idag har vi varit på det "riktiga" rutinultraljudet (förra gången visade det ju sig att jag bara var i v. 16 och därför kunde dom inte göra ett ordentligt ultraljud). Vi fick samma läkare som när vi gjorde RUL med Winston, och det kändes väldigt bra då han var sjukt noggrann förra gången. Och det var han nu också. Allt såg fint ut, det är så himla häftigt och faktiskt lite läskigt att kunna titta på bebisens hjärta, hjärna och lungor. Men så skönt att höra att allt ser bra ut. Och om doktorn har rätt så blir det en liten flicka :)
Jag var sååå inställd på att det var en pojke (och med Winston var jag så säker på att det var en liten tjej i magen). Det känns liksom fortfarande inte som om det är sant, och helt hundra kan man ju inte heller vara egentligen...;) men vi fick bilder som enligt doktorn visar tydligt att det är en liten flicka därinne :) Fredrik var helt säker på att det var en liten tjej och blev så glad när han fick höra att det var det. Namn har vi redan kommit överens om, men det håller vi lite på tills hon är här, men det börjar på J. Jag blev framflyttad tre dagar så jag är nu i vecka 21 (20 + 1) och beräknat förlossningsdatum är den 20 juli. 

v.18

 
Idag går vi in i vecka 18 (17+0). Ganska jobbigt att jag blev flyttad två hela veckor tillbaka, har ju redan läst om allt som händer den här veckan med bebisen. Har inte börjat fota magen än, tänkte göra det när jag går in i v.20. Tror att jag känner små rörelser redan, har ju läst att man känner tidigare med andra barnet (med Winston kände jag honom första gången i v. 25 men då hade jag även moderkakan i framvägg, nu låg den i bakvägg), mysigt är det iallafall, ser framför mig dom små sprattlande benen som vi såg i måndags ♥ Har insett att jag helt plötsligt inte mår lika illa längre. Man har liksom inte tid att känna efter lika noga när man har en liten 1- åring att ta hand om. Men illamåendet har varit riktigt intensivt från och med v.8 men nu är det bara på morgonen och om jag inte äter i tid. För övrigt är jag väldigt kissnödig hela tiden, och även ganska grinig emellanåt - har skällt på folk i kön, folk på gatan och stackars Fredrik så klart. Så här var jag inte med Winston! Får ibland en släng av ischias så det ilar i skinkan men det går över fort. I helhet mår jag väldigt bra än så länge, jag gillar inte att klaga, jag är så glad och tacksam över att jag får uppleva detta igen, så det ska vara något extremt om jag ska tycka att det är riktigt jobbigt. 
Har inte lika mycket cravings som jag hade med Winston, men några grejer är extra gott just nu: Råa morötter, apelsiner, lättsaltade riskakor, vitt rostat bröd med smör och ost, och sallad. Vill helst äta sallad till både lunch och middag. Blir lite äcklad av ris, pasta och potatis (och jag som ÄLSKAR pasta!). Klunkar även en massa iskallt vatten. Två saker jag har kännt mig sugen på men inte "unnat mig" är Fanta och prinsesstårta, haha :) Försöker ta det lugnt med sockret och andra onyttigheter, men är ändå inte speciellt sugen på sånt. 
 

Jag är gravid!

Hon fick inte till någon bra bild igår, men jag ville så gärna ta med en hem ändå, det är ju trots allt vår lilla plutt på bilden. Konturen av huvudet men ingen profil, utan han/hon "tittar rätt in i kameran" ;)
 
Igår var vi på sös för att göra ett rutinultraljud. Det visade sig att jag inte alls var i vecka 19 som vi trodde, utan i vecka 17 (16 + 3). Alltså var det alldeles för tidigt för att kunna göra en ordentlig undersökning av alla organ. Men, vi fick ju se det lilla hjärtat slå för första gången ♥ Åh vilken lättnad det var! Såg hela profilen, små händer och benen som sparkade som bara den :) Helt otrolig känsla. Men Winston fick jag ju se honom i v. 9. Inte för att man såg så mycket men jag såg ett litet hjärta som slog och det kändes mycket mer "säkert" inför rutinultraljudet, då visste jag att det var en liten därinne i magen. Den här gången blev jag faktiskt nekad till att göra ett tidigt ultraljud för att stilla min oro. Utan medicinsk indikation så tyckte barnmorskan att det inte fanns någon anledning att göra det. Jag fick helt enkelt ha "is i magen och vänta till RUL". Det har varit riktigt jobbigt att gå och oroa sig och inte kunnat vara glad, se framåt eller våga tänka att vi ska få en till skatt. Men nu har vi sett den lilla :) Självklart återstår ett RUL för att se att allt är som det ska med bebisen, så visst finns det fortfarande mycket oro. Den 4 mars ska vi dit igen. 

Troll Bedside Crib

Winston växer så det knakar och väldigt snart har vaggan (och även liggdelen i vagnen, där han nu sover för det mesta) gjort sitt. Vi har ju en spjälsäng i hans rum (han och Leo delar rum) men det känns inte ok att börja lägga honom därinne redan. Vi vill ju helst att han ska sova hela natten "på riktigt" innan de sover tillsammans så att Leo ska slippa bli väckt. Än så länge har vi ju ingen fast rutin på lillemans sömn så det känns som sagt inte aktuellt än. Hittade den här sängen - Troll Bedside Crib som skulle passa oss jättebra! Kommer i så fall ha sidan uppe så att det blir som en liten spjälsäng, madrassen han måtten 89x39, så då borde han ju kunna sova i den tills han blir ca 1 1/2 år. Vill ju inte ha den stora spjälsängen ute i sovrummet/vardagsrummet då den tar alldeles för stor plats. Men denna blir nog perfekt! Det är ett litet pussel att bo på 68 kvm ( med 1 sovrum!) när man har hund, bebis och en 10- åring varannan vecka, ;) 

Tidigare inlägg
RSS 2.0