Första frisörbesöket

 
I fredags var vi med Winston till frisören. Jag har ju alltid tyckt om hans långa hår. älskar de små lockarna! Men på senaste har det blivit väldigt långt och jag kan inte klippa själv (är så rädd att det ska bli fel), har klippt lite på luggen några gånger men that's it. Men nu var det alltså väääldigt långt och han hade ständigt hår i ögonen och munnen och lillasyster älskar att ta tag i håret och dra hårt, och han som tycker så mycket om att gosa och kramas med henne blir lika ledsen varje gång hon drar honom i håret. Och tvätta och borsta håret är inte heller något han tycker om...så vi bestämde att det var dags och att det fick bli kort. Egentligen blev det lite kortare än vad jag hade tänkt mig och vad jag sa till frisören, men är i efterhand nöjd ändå. 
Det tog ca 30 minuter att klippa honom och han var sååå duktig och sa hela tiden "Winston tycker om" och satt stilla. Jag stod tårögd och tittade på, för det var lite sentimentalt när hans små lockar föll till golvet. Min älskade, lilla pojke, han är så fin i sin nya frisyr men jag är inte van än ♥

Winston 2 år

 
Inser att jag inte har gjort någon uppdatering om vår lilla 2-åring. Nu närmar han sig ju 2,5 år (i april) och det är stor skillnad på honom nu och för 5 månader sedan. Men här och nu så är han en helt fantastisk liten person. Han är så omtänksam och kärleksfull, men samtidigt väldigt bestämd och kan få riktiga små utbrott då han skriker och kastar saker omkring sig. Det finns nog inget han älskar mer än sina bilar och sina böcker. Han ligger raklång på golvet och kör, han kör på möblerna och vart man än sätter fötterna på golvet så trampar man på en bil! Och böcker är en stor favorit, vi läser flera gånger om dagen och han kan alla favoriter utantill. Det är böcker med lite mer text i som gäller nu förtiden - favoriterna är Halvan, Alfons, Barbapapa och Gittan. Älskar verkligen våra mysiga stunder när vi tar med oss en hel hög med böcker och sätter oss i soffan eller ligger i sängen ♥ Ett annat stort intresse är musik och att dansa. "Ihon (Winston) vill dansa" säger han och vill då att jag ska sätta på musik. Justin Bieber är fortfarande favoriten, men allt som är "dansvänligt" går hem. Han har helt otrolig taktkänsla och gör olika moves vartefter musiken ändras. Han sjunger gärna och kan många sånger nu, han sjunger helt själv Imse vimse spindel, Jag hamrar och spikar, Var är tummen, Blinka lilla stjärna och många fler. Förskolepersonalen har berättat att han alltid står i mitten på stora sångsamlingen (då alla avdelningar sjunger tillsammans) och dansar och sjunger :)
Han är så otroligt klok och förstår så mycket. Han pratar hela tiden och berättar, förklarar och resonerar. Han väger 13 kilo och har storlek 92/98 i kläder och 23 i skor. Han älskar att äta och provar gärna nya smaker. Favoriter just nu är fisk, ärtor, potatis, mozzarella, bönor, rostat bröd, havrefras och frukt. Han är så fin och kärleksfull mot Jolie och det är underbart att se! Han ber ofta om att få hålla i henne och då sätter jag henne i hans knä. Han luktar, klappar och pussar på henne. Han ger henne nappen när hon gråter,plockar upp leksaker till henne som hon har tappat och frågar alltid efter henne när han inte vet vart hon är. Älskade Winston, du är helt underbar på alla sätt och vis. Mitt hjärta är så fyllt av kärlek och jag är så oändligt tacksam att jag får vara din mamma, att just du kom till oss. Till månen och tillbaka och mer än alla stjärnor - så mycket älskar jag dig ♥

Sjuk igen

Och så var lilleman sjuk igen! Usch vad trött jag är på sjukdomar...Igår när vi satt uppe och kollade på film så vaknade han flera gånger och hostade och var ledsen, Fredrik sprang fram och tillbaka för att trösta och han somnade om ett tag för att sedan vakna igen. Han fick en flaska välling och sov ganska bra på det. Sedan gick jag och la mig och vaknar av att Fredrik lägger Winston bredvid mig i vår säng och jag känner hur varm han är. Sedan är allt lite som en dimma för mig för jag var så himla trött, Fredrik har tagit hand om Winston hela natten. Vaknade av att Jolie ville komma upp 6.45 och gick in till Winston och där låg Fredrik och sov på golvet, stackars älskling som skulle iväg till jobbet. Tur att han slutar tidigt idag. Winston hostar och har 38,6 graders feber :( Han är dock på bra humör och har fått i sig lite frukost. Hoppas att han kan ta igen lite av sömnen när han sover lunch. Ska göra hans favoritmat (just nu) så jag vet att han äter bra - fiskpinnar, potatismos och ärtor. Hoppas att det här inte håller i sig hela helgen och att han kan gå till förskolan på tisdag. Jolie sover så jag ska krypa upp i soffan med min lilla sjukling och titta på Pippi eller Mamma Mu. 

Födelsedagskalas!

Idag har vi haft kalas här hemma för vår lilla 2-åring. Vi bjöd på korv med bröd och en massa tillbehör och efter blev det fika. Jag hade bakat morotskaka, hallonpannacottapaj, chokladbollar med nougat och cakepops gjorda på kladdkaka, nutella och färskost. Winston var så glad och det blev en riktigt lyckad dag :)

Bästa lämningen!

 
Det har ju gått bra att lämna Winston på föskolan ett bra tag nu. Men oftast är han lite orolig och säger "mamma" när vi närmar oss. När det är dags att gå in till avdelningen så har han protesterat lite, inte gråtit, men som om han vill marker att han inte tycker att det är riktigt ok att jag lämnar honom. Han gnäller lite halvhjärtat och försöker ta sig ur frökens famn. Men när jag säger hej då och stänger dörren så hör jag att han direkt börjar prata om något annat där inne och han gråter inte alls. Igår ställde han sig i dörren och började dansa och sjunga "Baby" (Justin Bieber är den stora favoriten just nu) och sedan skuttade han in och satte sig vid bordet. Inga problem! Så gulligt att han showade lite för sina kompisar :) Idag var han inte alls orolig i hallen utan pratade om alla andra barnens skor i hallen och sedan helt plötsligt gav han mig Gumpa (hans nalle och stora trygghet) och gick själv mot dörren in till avdelningen. Sedan tog han ut nappen och sa "äta puffar" (han älskar att äta Havrefras till frukost) och ville bara in! Jag öppnade dörren och han sprang in och satte sig vid bordet utan att ens se sig om efter mig. Vinkade till honom och fick en leende tillbaka. Blev alldeles tårögd på vägen hem för att det kändes så bra, min stora lilla pojke ♥

Presenter till Winston

Snart fyller Winston två år och jag har redan börjat tänka på vad han ska få. Biltokig som han är så har jag redan köpt en stor ambulans med ljud och som det det går att öppna dörrarna på i bak (en liten bår finns det också, hihi). Den kommer han älska! Böcker är ju också något både han och jag gillar så jag beställde precis den här fina barnkammarboken med tema fordon. Så himla kul! Vi har tre barnkammarböcker sedan tidigare och Winston gillar att bläddra i dem (bäst är den randiga!). Eventuellt blir det något litet till, men annars tycker jag att två presenter räcker fint till en tvååring. Och med litet menar jag verkligen litet, typ ett nytt djur från Schleich som vi samlar på.

Inga tårar

 
Winston älskar just nu att rita ♥
 
I fredags när jag lämnade Winston på förskolan så kom det inga tårar alls! Han gick bara rakt in, fram till frökens famn och tittade på mig. Jag sa "hej då Winston, mamma hämtar dig om en liten stund". Han vinkade inte, men tittade på mig hela tiden tills jag stängde dörren, sedan hörde jag han lilla röst som sa "Winston hungrig" (barnen får frukost varje morgon på förskolan). Det var en otrolig lättnad att inte behöva vända ryggen till en gråtande älskling. Vid hämtningen var dom inne med barnen och hade satt på musik så dom kunde dansa. Winston dansade för fullt med sina små kompisar och såg så glad ut :) Dagen hade gått jättebra och han hade inte alls varit ledsen. I måndags var han hemma men det gick lika bra att lämna på tisdagen inga tårar utan han gick in och tittade på mig när jag sa hej då och samma sak igår. Idag kom det dock tårar igen...men då på grund av att en annan flicka (som har skolats in senare än de andra barnen) var hysteriskt ledsen redan i hallen när vi kom. Winston blev nervös direkt och tittade på mig och började säga "mamma hungrig" och upprepade det tills jag svarade "ja, mamma är hungrig" och då blev han lugn (han ville att jag också skulle vara hungrig så att jag skulle följa med in på frukosten,lilla gubben...) Jag försökte vänta ut det andra barnet så att hon skulle sluta vara ledsen men det fortsatte även inne på avdelningen. Winston sökte ögonkontakt med mig (hade solglasögon på mig) så jag tog av mig glasögonen och tittade på honom och sa "precis som alla andra dagar så hämtar jag dig om en liten stund". Precis när jag öppnade dörren in till avdelningen så gick han in men vände sig sedan om och ville till min famn. Fröken (ja det heter pedagog men det låter så kallt och stramt) tog så fint emot honom och han började gråta i hennes famn. Det kändes dock inte lika jobbigt idag när jag har sett hur bra det har gått de senaste dagarna, jag vet att han bara blev påverkad av den ledsna flickan och jag vet att det kommer gå över fort. Även om jag fortfarande känner mig kluven gällande förskolan och att jag innerst inne egentligen skulle vilja ha honom hemma med mig, så känns det betydligt bättre och det är lättare att se fördelarna för honom när man inte behöver lämna honom ledsen. Jag är så glad att han får träffa små kompisar, måla med vattenfärg, dansa, ha sångsamling och leka ute. Men det är samtidigt väldigt konstigt att han gör alla dom sakerna utan mig och att jag missar flera timmar av hans dag. Nu väntar en dag hemma med min lilla Jolie och det är ju mysigt såklart, men jag längtar också redan efter att få gå och hämta Winston ♥

Mitt lilla hjärta ♥

Bild från förra veckan när vi skulle iväg på inskolning första dagen. Winstons nya väska som han ska ha till förskolan kommer från SkipHop. 
 
Idag gör Winston sin tredje dag själv på förskolan och jag tycker att det är så jobbigt. Igår var han så ledsen när jag lämnade honom. Jag förstod nästan att det skulle bli så eftersom han nu vet att jag går därifrån. Det blev ett snabbt avsked i dörren och en av pedagogerna tog upp honom i famnen. Han grät och skrek "mamma" och det sliter verkligen i hjärtat att bara gå därifrån (och dessutom lämna honom till en person som vi båda bara har kännt i 4 dagar). Grät en skvätt bakom solglasögonen på vägen hem. Ringde vid 10.30 och då var han glad och lekte men han hade varit ledsen lite till och från, det kändes lite bättre för mig att höra att han iallafall hade blivit glad igen efter att jag hade gått. Var säker på att jag skulle få ett samtal runt kl 11 då det var dags för vilan, tänkte att det kommer aldrig att gå...men dom ringde inte och kl 14 var jag där och hämtade honom. Hörde honom ropa glatt "mamma" och det tog några sekunder innan jag såg honom bland alla barn. Åh vad härligt att få se honom glad och äntligen få hämta hem honom. Dagen hade gått bra, som sagt hade han varit lite ledsen när han kom på att jag inte var där, men sedan hade han glömt bort det och lekt och varit glad. På vilan hade han varit ledsen med hade fått ligga i famnen och bli vaggad till sömns och hade sedan sovit. Så underligt att tänka att någon annan har vaggat mitt barn till sömns...sedan hade han ätit bra på lunchen och sedan var ju jag där och hämtade honom. 
 
Idag var det samma visa på morgonen, dock var han glad hela vägen och även i hallen när vi klädde av oss. Sedan sprang han faktiskt rätt in, men när pedagogen sa "och så säger vi hej då till mamma" så kom tårarna och han sprang tillbaka till mig i hallen. Bar upp honom och sa att jag snart skulle komma och hämta honom igen och sedan lämnade jag över honom och bara gick. Hörde hur han grät...fy asså...jag hem och satt i hallen och störtgrina och tänkte att jag vill inte mer, varför ska han vara där jag är ju liksom här hemma. Det är så tomt och tyst utan honom, Jolie ligger och sover och jag har städat som en galning för att få tiden att gå, men det går ju sååå långsamt. Men jag vet ju att det kommer vara så här ett tag, det är ju bara naturligt att han blir ledsen, jag blir ju också ledsen, men förhoppningsvis går det över snart. Man får ge det hela lite tid helt enkelt. 

Första dagen själv

Idag var det dags att lämna Winston själv på förskolan. Efter tre hela dagar med mig där skulle han stanna mellan 9-11. Jag var så nervös på morgonen men gjorde allt för att Winston inte skulle märka hur stressad jag var. Vi har ju pratat positivt om förskolan här hemma och han har haft tre jättebra dagar, så han var väldigt pepp imorse och satte sig i vagnen redan en kvart innan vi skulle gå. Han har även lärt sig att säga "förskolan" och säger det glatt flera gånger om dagen. Men vi gick iväg (mamma var också med för jag ville inte ha med Jolie in första dagen, så hon låg i vagnen och väntade utanför med mamma) och kom in på förskolan där jag först fyllde på hans låda med lite extrakläder. Sedan klädde jag av honom och sa samtidigt "idag kommer mamma gå iväg en stund och Winston stannar här och sen kommer jag och hämtar dig igen". En av pedagogerna tog emot honom och sa "nu säger vi hej då till mamma". Han vinkade, skrek glatt "förskolan" och skuttade in utan att se sig om efter mig. Var så otroligt lättad när jag gick därifrån, självklart var det en konstig känsla att lämna honom där, men så glad över att han inte grät och skrek. Väl hemma så var det ju inte så långt kvar tills jag skulle hämta honom så det kändes helt ok. Klockan 11 kommer jag in på avdelningen och han sitter vid bordet och äter apelsin. Alltså, den känslan när han tittar upp på mig och ropar "mamma!" och kommer springande mot mig. Då hade jag lätt kunnat gråta lite :) Fick höra att det hade gått jättebra och han hade inte varit ledsen. Någon gång hade han blivit lite påverkad av ett annat barn som grät, och hade frågat efter mig. Men när dom förklarade för honom att jag snart skulle komma och hämta honom så sa han bara "ja" och fortsatte att leka. Jag vet ju att det garanterat kommer dagar då han inte vill vara där och gråter efter mig, men jag är så otroligt lättad över att första dagen gick så bra. Imorgon ska han vara där 9-14. Min älskade, fina pojke!♥

Inskolning

 
Och så var det dags, den där dagen som har kännts sååå långt borta men som man vet närmar sig - Winston ska börja på förskolan. Igår började vi med inskolningen och det är tredagarsinskolning vilket innebär att en förälder är med i tre dagar från 9-14 så att barnet kan lära känna miljön och pedagogerna och samtidigt känna sig trygg eftersom mamma/pappa är där. Den fjärde dagen, vilket blir på tisdag för oss, så ska Winston vara där själv 9-11. Jag får ångest bara jag tänker på det!
Allt gick jättebra igår. Han fick börja dagen med att äta frukost med sina nya kompisar. Han åt dock inte så mycket eftersom det var så mycket liv och rörelse runt omkring och han hade fullt upp med att titta på de andra barnen. Sedan gick vi ut en stund och han  älskade att leka i sandlådan! Vi hade en även en liten fruktstund ute och Winston åt en massa banan :) Sedan var det dags för vila. Han la sig ner en stund på kudden men ville sedan upp och leka med allt kul (speciellt bilarna) som han visste fanns utanför. Eftersom han är van att sova på eftermiddagen runt 12.30 (vilan på förskolan är redan kl. 11) så struntade jag i att försöka få honom att sova och gick ut med honom. Vid 13 var det dags för lunch. Det serverades pastasallad och han åt ganska bra. Efter maten lekte han med klossar och bilar och när det var dags att gå hem vinkade han så gulligt till sina tre pedagoger. Dock ville han inte alls följa med hem när han förstod att vi skulle hämta vagnen, utan ville gärna stanna kvar ute på gården. Idag är Fredrik med honom och så tar jag sista inskolningsdagen på måndag. Sedan är det jag som kommer att hämta och lämna och jag är så nervös över hur det kommer gå (jag kommer ju dessutom ha med mig Jolie dit varje gång).
 
Jag känner mig så otroligt kluven över det här med förskolan. Helst av allt skulle jag faktiskt vilja ha honom hemma med mig och Jolie ett tag till. Vi satte ju honom i kö innan han var 6 månader (och satte 20:e augusti som startdatum eftersom det var tänkt att jag skulle börja jobba då) och visste ju inte då att vi skulle få Jolie. När vi väl fick platsen så tänkte jag tacka nej till den och ställa honom i kö på nytt till augusti nästa år. Men eftersom det är sådant tryck på platserna här i Farsta så vågade vi inte chansa, plus att han ändå fyller två snart och vi tänkte att han kanske skulle få ut mer av att vara några dagar på förskolan medan jag är hemma med Jolie. Men det känns bara så konstigt och onödigt att någon annan ska ta hand om min lilla pojke när jag ändå är hemma. Ingen älskar ju honom lika mycket eller är lika rädd om honom som jag, så jag kan känna att han skulle ha det bäst hemma med mig. Det jobbigaste är att lita på att någon annan ska ta hand om honom och trösta honom. Jag som är en riktigt katastroftänkare ser ju bara faror framför mig - att han ska sätta mat i halsen, klämma fingrarna eller ramla och slå sig riktigt illa. Min lilla pojke, han är ju det mest värdefulla jag har!
 
Jag försöker att vara positiv och se fördelarna med det, att han får träffa andra barn och lära sig en massa saker. Men flera gånger om dagen tänker jag "Nej, jag vill inte, vi skiter i det här med förskola!". Idag när han vinkade hej då till mig och gav mig en stor, blöt puss och sedan gick iväg med Fredrik så grät jag en skvätt. Längtar tills dom kommer hem igen så jag får höra hur dagen har varit. 

Winston 18 månader

Bilder från förra veckan då vi var i Jönköping och hälsade på Winstons farfar
 
Förra veckan blev vår lilla älskling 18 månader! Tiden går så fort, tänk att vi ska ha 2-årskals om 6 månader...Idag har vi varit på BVC och det var så roligt att träffa "vår" BVC-sköterska, hon är så himla bra. Hon blev så glad över att vi ska ha en till och självklart kommer vi att fortsätta med henne när Kickan föds, så skönt! Lilleman fick bygga torn av klossar (vilket han gjorde redan som 1-åring), titta lite i en bok och härma djurläten, peka ut kroppsdelar och leta efter en gömd sak. Han klarade allt alldeles utmärkt. Hemma pratar han ju hur mycket som helst, så det var ju lite typiskt att han inte ville prata lika mycket där, men hon trodde på oss när vi sa att han kan fler än 10 ord :) Han väger nu 10385 g och är 81 cm lång ♥
Han kan så mycket vår lilla kille. Han härmar allt man säger och gör, ord vi hör ofta är: brandbil, brumma (som betyder bil), stanna, mamma, pappa, åka, skor, wow, kasta och ramlade. Ställer man en fråga så nickar han eller skakar på huvudet som svar. Han är väldigt förstående och kan göra en massa saker man ber honom om som att tex hämta saker, leta efter saker och flytta på saker. När det gäller att leka så är det bästa han vet att köra med sina bilar eller titta i sina böcker. Han sysselsätter sig själv helt utan problem i långa stunder. Vi skulle i stort sett aldrig "behöva" leka med honom men jag tycker att det är jättekul att vara delaktig i hans små lekar och att läsa tillsammans är det bästa jag vet. Han älskar att hjälpa till med olika saker, som att packa upp matvaror eller vika in tvätt. Att vara ute och gå tycker han är jättekul, igår gick han i 40 minuter med Fredrik och Elton. När han kom hem gick han raka vägen till sig säng och visade att han vill sova, däckade efter 5 minuter gjorde han :) Han somnar vid 19 på kvällen men vaknar en gång varje natt och vill ha flaskan och somnar sedan om direkt. Det här måste vi ta tag i...vi trodde att det bara var en fas men det har pågått i ett halvår nu, så det är dags att göra någonting åt det. På dagen sover han från kl 12 och så får han sova till max 15, oftast sover han två timmar. Han är en väldigt lugn pojke och kan som sagt sitta länge och vara nöjd, men han är så himla bestämd och vill gärna ha vissa saker på sitt sätt. I ren protest kan han slänga sig raklång på golvet eller kasta saker. Han pussas och kramas gärna och är noga med att det blir rättvist, om jag ber om en puss så går han även och pussar Fredrik och Elton :) Winston, mamma och pappa älskar dig så mycket ♥
 
 

Pulkapremiär!

Idag har Winston åkt pulka för första gången och han tyckte att det var väldigt roligt :) Han skrattade högt och när vi stannade så visade han att han ville åka mer. Han har även premiärgått utomhus, Fredrik köpte så fina vinterstövlar till honom i går på 60% rea. Så nu i veckan tänkte jag att han skulle få gå ut och gå lite mer, han tycker att det är så roligt :) Det är så underbart att få uppleva alla dessa "första gången" ♥

Läsa bok

Winston älskar verkligen böcker och det är jag så glad över! Nu vet man ju inte hur länge det håller i sig, men jag hoppas att han kommer älska böcker lika mycket som jag när han blir vuxen. Varje dag går vi igenom hans lilla bibliotek som vi har i vardagsrummet, det är totalt 33 böcker (plus att vi alltid har ca 4 stycken från biblioteket också, som vi lånar nya varje månad) Han plockar fram dem, jag läser och han lyssnar och sitter helt stilla. Sedan när boken är slut så väljer han en ny. Så vid slutet av varje dag ligger alla böcker på golvet. Plockar in dom (i färgordning) bara för att göra om det hela nästa dag igen :)

Winstons första kalas!

I lördags hade vi kalas för Winston och det blev väldigt lyckat. Ingen stress, fördelsedagsbarnet var glad hela tiden, han fick superfina presenter, goda bakverk och trevlig stämning. Vi började kalaset med presenteöppning och sedan åt vi korv med bröd följt av fika. Jag hade bakat hallonpannacottapaj, halloncupcakes med vit chokladfrosting, kladdkaka med chokladglasyr och chokladbollar med nougat. Chokladbollarna var såååå goda! Stort tack till alla som kom ocn firade vår lilla älskling ♥

Winston 12 månader

Vår älskade lilla plutt, ett helt år är du nu!
Det är så mycket som har hänt i lillemans utveckling den sista månaden. Han står helt själv i längre stunder och i lördags tog han sina två första steg ♥ Han är helt tokig i bilar och böcker. Det är i stort sätt det enda han leker med just nu. Han kör bilarna runt runt i lägenheten och brummar för fullt eller så sitter han och bläddrar i bok efter bok. Favoritböckerna handlar om bilar eller djur. Finmotoriken har tagit ett stort steg framåt och helt plötsligt kan han bygga torn av 5 klossar, ställa upp alla djuren på fötter och ställa upp smala klossar på rad. Han kan även pricka i den cylinderformade och den kvadratiska klossen i plocklådan. Han visar med händerna och med läten och de få ord han kan vad han vill göra (t.ex om han vill äta för han handen till munnen eller så gör han en rörelse med handen som betyder att han vill ha en sked och äta själv). Han föredrar numera att äta själv med sked men hjälper även till lite med händerna ibland, och dricker jättefint ur vanligt glas. På kroppen kan han peka ut håret, händerna, tänderna, munnen och fötterna. På frågan "vart är" kan han peka ut mamma, pappa, Leo, Elton och moster. Han kan även peka ut en massa saker så som lampa, boll, bok, ballong, strumpa, bil. Han kan härma hur bilen låter och piper för att visa hur djuren låter (alla djur låter likadana just nu) Han vinklar även ut handen och "flyger" med den och brummar när man frågar hur flygplanet gör. Pussar allt och alla på beställning :) När vi är ute och går med Elton så pekar han ut träden och löven på marken. Han kan även hämta saker om man ber honom och kasta boll. Just nu går det verkligen fort och helt plötsligt kan han så mycket saker att jag inte hänger med. Säger man ajabaja till honom så härmar han och säger "ba ba". Han härmar väldigt mycket! :) Sovrutinerna har vi ändrat lite på så nu sover han en timmer mellan 10 och 11 och en timmer mellan 15 och 16. Men jag funderar på att börja med en sovstund om dagen mellan 12 och 14:30. Jag brukar prova det när han vaknar efter sju, men vaknar han närmare sex så håller vi oss till två sovstunder. Han dricker hälften välling hälften ersättning innan han lägger sig för natten och det funkar bra, men ibland vaknar han och vill ha en liten skvätt runt 5, annars sover han hela natten som vanligt till ca 6.30. Väldigt rolig tid just nu, även om man blir lite sentimental av att tänka på att han inte är någon bebis längre. 

Winstons presenter

Kort och presenter till vår lilla ettåring förra veckan. Av oss fick han garaget med två bilar, leksakstelefonen (som Fredrik åkte och köpte samma dag trots att vi bara skulle ge honom två presenter...), och den randiga barnkammarboken. Böckerna jag beställde till honom hann tyvärr inte komma till födelsedagen. Av sin mormor fick han klossarna och den söta pyjamasen. Av faster Charlotte fick han två pekböcker. Han uppskattade faktiskt presenterna och själva öppningen av paketen mer än vad jag hade förväntat mig. Han öppnade (med lite hjälp av oss) och lekte direkt med varje grej och den stora favoriten nu är garaget, han leker med det varje dag och gör små brumljud när han kör med bilarna :)

Firat födelsedagen

Idag har vi firat vår lilla älskling. Han har haft lite feber på grund av vaccinet han fick igår, men har trots det varit pigg och glad. Att få leka med ballongen var jättekul! :) På kvällen när Fredrik kom hem så fick han öppna kort och presenter, ska fota allt fint imorgon. Tårtan blev jättebra och gick snabbt och smidigt att göra. Jag hoppade över frosting helt och hållet och tog vispad grädde istället. Först var tårtan lite läskig, och när vi blåste ut ljuset började han gråta, lilla gubben. Men sedan blev han nyfiken och smakade och tyckte det var väääldigt gott :) Nu sover han sött och jag ska också lägga mig ifall det blir mycket spring inatt pga febern.

Grattis på 1 - årsdagen!

Idag, för ett år sedan, kl 08:49, kom du till oss och förändrade våra liv för alltid. Älskade Winston, vilket underbart år det har varit! Från att få hålla dig i mina armar för första gången, ditt första leende, oron när du hade din första feber, när du vände dig från rygg till mage för första gången, att få höra ditt skratt för första gången och första gången du sa mamma. Och idag, på din allra första födelsedag inser jag hur stor du har blivit. Du äter själv och somnar själv. Har en egen vilja och är så himla bestämd. Kan säga många ord och förstår så mycket. Varje kväll när du har somnat sitter mamma och pappa och pratar om hur dagen har varit, vad du har gjort som har varit roligt, om du har varit ledsen och vad du har lärt dig. Vi är så stolta över dig, vår allra finaste skatt. Du fyller våra dagar med så mycket glädje och livet har aldrig varit så bra som nu. Vi älskar dig hjärtat. Stort grattis på födelsedagen Winston 

Presenter till vår ettåring

Det här är vad Winston kommer att få på sin ettårsdag. Tre böcker som jag tror han kommer gilla. Han tycker verkligen om att sitta i knät och titta i böcker. Just nu är hans favoriter böckerna om Nicke nyfiken i pekboksformat. Han har två stycken så en tredje blir perfekt. Han är även väldigt intesserad av bilar helt plötsligt. När vi är ute och går så tittar han på mig och lyssnar noga när en bil åker förbi. Och att köra runt med de få bilarna han har kan han göra väldigt länge, han kryper runt hela lägenheten med en bil i handen. Så att garage från IKEA med bärgningsbil och en extra bil tror jag han kommer att älska! Även en pekbok med bilar och en bok om hur djuren låter. Jag tycker inte att man behöver överdriva med presenter till ett litet barn, utan jag tror på att ge en eller två presenter som man vet att barnet kommer tycka om. Och detta är vad han är intresserad av just nu. Vill inte att han ska ha så mycket leksaker att han blir avtrubbad och inte uppskattar det han har. Jag sorterar alltid i hans leksakslåda så att det som finns där passar honom just nu. Han behöver inte ha allt på en gång. Ska bli så roligt att se hur han reagerar första gången han får ett paket :)

Kalasinbjudan

 
Har suttit och pillat i Photoshop och gjort inbjudningskort till Winstons födelsedagskalas. Om 8 dagar fyller min lilla kille ett år...Han ska vaccineras dagen innan så jag tänkte att vi skjuter på kalaset till veckan därpå. Sist fick han feber i två dagar och då blir det svårt att baka och städa och allt som ska göras innan. Så den 1 november blir det. Helt ofattbart att det har gått ett helt år redan. Bästa året någonsin ♥

Tidigare inlägg
RSS 2.0