Idag går jag och magen in i vecka 31.Var hos barnmorskan igår och allt såg bra ut förutom att mitt järnvärde fortfarande är dåligt!? Har ju varit så duktig på att äta mina järntabletter...men hon sa att jag inte behöver oroa mig, bara att fortsätta med tabletterna. Kickans hjärta slog med 148 slag/minut, jag har totalt gått upp 5 kg och SF-måttet var 30. I och med att det blev ett "stort" hopp från förra mätningen (så SF-måttet var 25) så frågade hon om det var ok att hon skickade mig på ett tillväxtultrajud - jag som hade tänkt att be om ett tyckte att det var mer än ok :) Så skönt att få kolla fostervattnet och navelsträngen och se att allt är ok innan det är dags att träffa henne på riktigt (och kanske dubbelkolla att det verkligen är en liten tjej därinne). Fick även lite pepp inför mitt snittmöte på måndag, hon tror inte alls att det blir några problem, men sa att jag ska stå på mig om dom börjar prata om att "föda vanligt". 

Igår började Fredrik jobba igen efter att ha varit hemma med oss i lite mer än två månader och det känns kan jag säga. Var så sjukt trött igåt och hade ont överallt. Dock var det ju full fart igår med besök hos barnmorskan och sedan eftermiddagen i parken. Idag har jag varit och hämtat paket och sedan tagit Elton på en runda och jag känner mig helt slut! Kan ju även bero på min järnbrist, men ändå, det är stor skillnad på att vara två och sedan helt plötsligt göra allt själv igen. Och med magen är man ju inte jättesmidig heller. Men det är inte mycket som är annorlunda från förra veckan, hon sparkar runt där inne och jag mår lite illa då och då, och får sammandragningar vid ansträngning. Hon verkar ligga ganska högt upp för jag kan knappt sitta i soffan utan att få andnöd, det är ett himla tryck uppåt. Halsbrännan är tack och lov borta, men jag orkar knappt äta något innan jag blir proppmätt och sedan känner jag mig mätt hur länge som helst. Man kanske ska försöka få till en magbild den här veckan, fasiken vad dålig jag är på det den här gången...