Helt plötsligt känns det som om vi har jättebråttom med att fixa allt inför Kickans ankomst om två veckor. Det känns ju alltid (tycker jag) som om man ska vara gravid för alltid och den tiden när bebisen väl ska komma är alltid jättelångt borta. Men nu är det som sagt två veckor kvar så det är dags att börja. Det första (och största) vi ska göra är att byta rum. Jag och Fredrik + bebis tar det lilla rummet som Leo har nu och Winston och Leo delar på det stora. Började rensa ut Leos rum igår och blev tack och lov helt fördig med det. Två stora flyttkartonger med saker och kläder rensade vi ut och kastade fyra påsar med skräp. Så skönt! Ska även göra det samma bland våra saker, bland annat rensa ut alla textilier så som gamla kuddfodral, gardiner och påslakan. Allt det ligger ju i vårt nuvarande sovrum där vi har fyra, stora garderober. Förhoppningsvis blir det lite extra plats för dold förvaring av leksaker. Till Leo har vi köpt en loftsäng och under tänkte vi ställa hans skrivbord och någon typ av förvaring. Jag tror jag vill ha Malmbyråer till dom båda två. Jag gillar dold förvaring plus att Leo behöver utrymme för saker som Winston inte kan nå. Och på lådorna kan man antingen sätta barnlås eller förvara småsaker högst upp. Winston får nog ha sin byrå till klädförvaring (han ska även få öppna konsollhyllor för leksaksförvaring) och Leo för ta över hans nuvarande garderob. Det blir lite jobb med att flytta runt allt och hitta de smartaste förvaringslösningarna, men jag tycker att det är roligt :) När rummen väl är bytta så ska jag bädda i ordning vaggan och tvätta och vika små babykläder ♥ Sen vill jag ju även storstäda hemmet - damsuga, skura, tvätta alla mattor och soffan. Vill även laga en massa mat till oss och små portioner till Winston så att det finns färdigt i frysen. Lite bakverk och kakor vore också skönt att ha hemma när det kommer gäster. Man är ju inte direkt rörlig efter ett kejsarsnitt så jag vill känna att vi bara kan komma hem och koppla av utan att det är en massa att göra hemma. Jag måste även hinna klippa håret innan (gjorde det sist i februari 2014...) och köpa lite sköna kläder till sommaren som funkar ifall jag ska amma. Det gick ju aldrig med Winston så jag har inte ett enda plagg som är amningsvänligt...Babynest och bilbarnstol måste vi också köpa!

Och så vill jag få till lite fina bilder på mig, Fredrik och magen...ja ni hör, det är lite att göra :)

 

Vi var på SÖS förra veckan då jag blev så himla orolig gällande bebisens rörelser i magen. Hon brukar vara jättevild på kvällen mellan 19-23 och vi brukar sitta i soffan och skratta åt hur magen hoppar och hur hårt hon sparkar. Men i torsdags var det inte så, kände rörelser men upplevde dom som slöa. Blev uppmärksam direkt, men avvaktade. Till slut var det ju det enda jag kunde tänka på, tänkte att hon hade trasslat in sig i navelsträngen och därför inte var lika stark i sina rörelser. Ringde till förlossningen och dom tyckte att vi skulle komma in. Och jag som har sån sjukhusfobi började såklart störtgrina för att jag var tvungen att åka in oförberedd. Grät hela vägen in och väl på förlossningen kunde jag inte ens tala för mig. Så jobbigt, men jag förklarade att jag tyckte att det var jobbigt att vara där, blandat med oro såklart. Men dom var ju så himla gulliga och sa att jag iallfall var på rätt ställe ifall någon inte stod rätt till med bebisen. Fick lägga mig ner och så satte dom en CTG för att kolla bebisens hjärta. Fick ligga så ett tag eftersom hon var stressad på grund av mig och dom ville inte gå vidare eller släppa iväg mig förens hennes hjärtslag hade gått tillbaka till det normala. Efter ca 40 minuter kom det inte en läkare som gjorde ultraljud och konstaterade att allt såg bra ut. Fint flöde i navelsträngen och en bebis som rörde på sig som vanligt. Fick en tid för ett tillväxtultraljud dagen efter. Så på fredagen var vi inne igen, det fanns en liten misstanke om att jag kanske hade för mycket fostervatten, men så var inte läget. Allt såg fint ut och lilla kickan låg mitt på kurvan när dom uppskattade hennes vikt. Det syntes öven att hon har en massa hår ;) Efter ultraljudet blev jag skickad till specialmödrarvården där jag återigen fick sitta med CTG samt trycka på en knapp varje gång jag kände rörelser. Satt i en halvtimme och sedan fick jag träffa läkaren som sa att dom inte hittar någon som skulle kunna vara fel. Hon sa att det var jättebra att jag var uppmärksam och skulle jag bli orolig igen så skulle jag höra av mig. Hellre att jag kommer in en gång för mycket än en gång för lite. Så skönt att höra dom säga det och så skönt att dom var så himla noggranna och tog så väl hand om mig. Känns väldigt tryggt! Jag tror helt enkelt att kickan har bytt dygnsrytm då hon numera sparkar som mest när jag går och lägger mig (vid 23). Fy vad jobbigt det är att oroa sig...

 

Var hos barnmorskan idag och allt såg bra ut. Kickans hjärta slog med 152 slag/minut, mitt SF-mått är nu 37 och jag står stilla på 6 kilos viktuppgång. Nästa gång är det sista besöket! För övrigt så mår jag bra, har fått sjukt svullna händer och fötter men det är inget som stör mer än att skorna sitter lite hårt. Mår fortfarande illa och det har jag ju gjort hela graviditeten, halsbränna har jag också. Sover faktiskt väldigt bra och är bara uppe och kissar två gånger per natt och somnar om direkt. Kommer på mig själv med att tänka att "det kommer bli värre mot slutet" men nu är vi ju vid slutet och jag är glad att jag inte har någon foglossning eller något som gör det jättejobbigt för mig. Väldigt tacksam över att jag har fått må så pass bra även denna graviditet ♥