I tisdags var det alltså dags för vårt planerade kejsarsnitt på SÖS. Jag gjorde även mitt förra snitt där och var så nöjd med hur allt gick den gången. Och även denna gång gick allt så bra! Vi var först ut av dagens planerae snitt och var på plats 07.10. Vi fick byta om - Fredrik till sina blåa "papperskläder" och jag till den vita skjortan, nättrosor och knästrumpor. Barnmorskan kom in och lyssnade på bebisens hjärta och kände hur hon låg i magen. Sedan fick jag ta två alvedon och så fick vi vänta på rummet en liten stund. Jag var inte alls nervös, utan det hela kändes bara så overkligt. Strax innan kl 8 kom dom och hämtade oss och så var det dags! Vi tog hissen upp till operationssalen och där inne var det så ljust och fint och solen sken från en klarblå himmel och jag fick en sån positiv känsla!

 

Fick sätta mig på britsen och så satte dom en port i armen direkt eftersom hon bedömde att det skulle bli krångligt och göra ont att försöka sätta den i handen (förra gången var detta det jobbigaste momentet då de gjorde väldigt många försök med att sticka mig). Narkosläkaren började tvätta ryggen och känna efter vart hon skulle sätta spinalen. Fick först en bedövning i huden och sedan satte hon spinalen på första försöket och det gjorde inte ett dugg ont (förra gången sattes den på andra försöket och första träffade en nerv som inte inte alls var så skönt...). Vid det här laget kände jag mig så glad över att desa två moment hade flytit på så himla bra. Fredrik satte på vår musik vi hade med oss, som även denna gång var Elvis :) Sedan fick jag lägga mig ner och dom började sätta upp skynken och tvätta magen och kolla så att bedövningen hade tagit. Från och med att de började operationen tills att Jolie kom ut tog det ca 20 minuter. Anledningen till att det tog lite längre tid är att det var väldigt mycket sammanväxningar i buken från första snittet. 

 

Och när det där skriket äntligen kom - ja då brast det för både mig och Fredrik och tårarna rann hejdlöst - det är så magiskt och obeskrivligt. Läkaren tittade ner på mig över skynket och gratulerade till en fin flicka (Så roligt att det var samma läkare som hjälpte Winston ut till världen). Fredrik fick klippa navelsträngen och så fick hon ligga på mitt bröst en stund. Sedan vägde och mätte dom henne och sedan fick hon ligga i Fredriks famn medan dom sydde ihop mig. 

 

I och med att det var så mycket sammanväxningar i magen så tog hela operationen lite längre tid (ca 1 1/2 timme) och mot slutet började jag känna mer och mer av beröringen. Absolut ingen smärta men lite obehagligt. Jag sa till om det och dom la en bedövning kring själva snittet och värre än så var det inte. Är så nöjd med hur allt gick och hur väl omhändertagna vi blev dagarna efter. Är så tacksam för alla fantastiska läkare, barnmorskor och undersköterskor som gör ett sådant fantastiskt jobb på SÖS!