Idag var jag iväg en snabbis för att se Kevins utspring. Winston har fortfarande feber men är mycket bättre idag, så jag smet iväg två timmar medan han var hemma med Fredrik. Jag blev själv helt pirrig och nervös och minns hur det kändes precis där innan man ska "springa ut" till sin familj. Och när han kom där i sin fina rosa slips så blev jag så himla glad, och lite sentimental. När blev min lillebror så stor liksom!?