Igår när vi alla tre var på väg från tvättstugan så kröp Leo in under en stor gran, vi frågade vad han gjorde och han sa att det var en gren som hade ramlat ner som han ville "lägga upp i granen igen" =) Gren? utbrast jag, "Leo är det barr på den?", "Japp", "då tar vi med oss den hem". Leo såg lite förvirrad ut och undrade vad jag skulle ha den till. Grenen hamnade i en vas och sedan hade jag tänkt att hänga små julgranskulor i den. Det blir en mini julgran eftersom vi inte kommer att ha någon i år.

Idag är jag hemma och mår inte så jättebra. Planen var ju att ta det lugnt i helgen eftersom jag gick tidigare från jobbet i fredags med feber och en dos cocillana i kroppen som gjorde att jag kände mig helt väck...hela fredagen låg jag nerbäddad i soffan  med frossa och tittade på den ena tv programmet efter det andra. Sov flera timmar och vaknade inte förens kl elva dagen efter. Vi tog det lugnt hela förmiddagen och det kändes mycket bättre. På eftermiddagen åkte vi och handlande och sedan bakade vi pizza och så blev det en film som avslut på dagen. Igår kände jag mig sämre igen. Ändå satte jag igång och målade dörren samt baka pepparkakshus som jag hade lovat Leo att göra, annars hade jag hoppat över det. Kände mig helt svimfärdig igår framåt kvällen.

Inatt har jag sovit riktigt dåligt och drömt massa mardrömmar, vaknade upp helt genomblöt av svett. Vaknade av att jag hade ställt larmet för att kunna höra av mig till jobbet och meddela att jag inte kunde komma. Somnade sedan om och drömde mardrömmar igen, vaknade upp av att jag trodde att det var någon som försökte ta sig in i lägenheten...obehagligt, men självklart var det ingen där, bara något i drömmen som hängde kvar. Migrän, svidande ögon och näsa, och en kliande hals med jobbigt hosta. Har även värk i ryggen över lungorna. Har tagit en dos cocillana och ska verkligen ta det lugnt idag!

Tycker alltid att det känns jobbigt att vara hemma när man vet att man borde vara på jobbet. Så här har jag alltid varit, känner mig skyldig när jag är hemma och är sjuk. Men samtidigt har jag aldrig förstått sådanan som går till jobbet och är sjuka, vad tjänar det till? Men det var precis det jag gjorde i fredags. Jag tror att det hänger kvar från när jag jobbade på dagis. Där var vi alla så beroende av varandra, var någon borta så blev det tuffa dagar. Så för varje dag man var hemma kände man sig som en svikare. Och samtidigt blev folk galna om man kom till jobbet och var sjuk.