Är så himla glad, rent ut sagt lycklig! Har fått träffa mina underbara kids idag, Alexis och Ebba. De är här på besök från München och stannar en vecka. Jag har tagit ledigt från jobbet hela nästa vecka för att kunna hänga med dem. Det är ett helt år sen jag träffade dem sist. De första fem sekunderna när man träffas efter en sån lång tid känns lite jobbiga, man ser hur stora de har blivit och man blir lite ledsen i hjärtat för att man har missat så mycket. Men när kidsen slänger sig runt halsen på en och skriker "Sara!" så blir jag varm i hjärtat och så glad att jag gråter en liten tår. Och helt plötsligt är allt som vanligt, som om vi aldrig har varit ifrån varandra. Vi har kramat varandra supermycket. Och jag har pussat på dom och sagt att dom är mina söta älsklingar och att jag har saknat dem varje dag sen vi sågs sist. För det har jag gjort.
Och att få träffa Andreas och Rebecca igen. Krävdes mycket för att jag inte skulle börja störtböla. Och lilla bebisen som är på väg. Ååå vad jag önskar att jag kunde hålla dem kvar, låsa in dem på Linnégatan igen och hälsa på dem varje dag.

Ebba frågade mig när jag skulle lägga dem; "Sara, vad ska du göra nu? Ska du också sova?
Och jag svarade: "Lilla älskling, jag ligger här bredvid er tills ni har somnat"
Ebba: "Ja men, ska du också sova här?" "Nej hjärtat, jag åker hem när mamma och pappa kommer hem och sen kommer jag tillbaka imorgon"
"MEN JAG VILL INTE!"
"Vad är det du inte vill, lilla sötnos?"
"Jag vill inte att då ska åka hem i mellan, jag vill att du ska sova här...och vara här imorgon"

Ni har en stor plats i mitt hjärta, ni underbara små älsklingar ♥