Usch, har haft en sååå jäkla jobbig dag. Satt på tunnelbanan imorse på väg till jobbet och helt plötsligt känner jag hur det börjar krypa i kroppen och hjärtat slår snabbare. Började andas tungt och fick panik, tanten framför mig frågade om jag var okej och jag sa bara "ja" och satt bara och väntade tills min station skulle komma. När jag väl var framme i Slussen rusade jag av. Och där stod jag ett tag och lugnade ner mig och när jag sedan kände mig ok igen så hoppade jag på min tunnelbana mot Ropsten. Men efter några stationer blev det samma sak men värre den här gången, kändes verkligen som om jag inte fick någon luft och när jag väl var framme vid Gärdet sprang jag till jobbet och då började tårarna rinna och jag kändemig helt svimfärdig. Väl inne på jobbet bröt jag bara ihop och satte mig på golvet med ett glas vatten och försökte andas normalt, var helt skakis. Där satt jag tills min kollega kom och när jag såg henne blev jag så lättad att jag började gråta igen. Hon kramade om mig och sa att jag skulle åka till sjukhuset direkt. Jag ringde till mamma för att se om hon skulle kunna skjutsa mig in till city akuten. Men eftersom det var mitt i rusningstrafiken sa hon att det skull ta ett tag och jag kände att jag inte kunde vänta en sekund till och taxi villejag inte heller åka med någon främling. Så jag sprang iväg till tunnelbanan igen, bara tre stationer, och sedan inne på City akuten var jag helt förstörd och började gråta igen och hade sån panik. Fick komma in direkt akut och träffa en läkare. Tog ett tag innan jag kunde lugna ner mig. Sedan lyssnade hon på mina lungor och kolla i halsen och kände och klämde och konstaterade sedan att jag fortfarnde har min bronkit. Plus att jag har fått en förkylning, och eftersom jag inte har några halsmandlar och nyss har varit så sjuk så gav hon mig penicillin för att det inte ska gå rakt ner i lungorna igen...När jag var färdig kom mamma och hämtade mig, då kändes allt bra igen Väl hemma somnade jag och sov i tre timmar.
Tycker bara att det är så trist att behöva vara hemma igen när jag precis har varit så jäkla sjuk och det här blir min tredje penicillinkur på tre månader. Läkaren sa att jag bara skulle vila nu, inte alls anstränga lungorna.