Winstons 2- årskalas

Om två månader fyller Winston 2 år! Jag hade tänkt att årets tema skulle bli - big surprice - bilar! Har letat lite efter kalasprylar och de bästa hittade hos Leilas Generalstore. Muffinsformar med dekorationer och även en vimpel i samma tema tänkte jag beställa. Sedan tänkte jag även göra en tårta med en stor lastbil som dekoration som har godis på släpet, får se om jag hittar lite inspirerande bilder på vad jag menar. Tänkte mig även lite vita pompoms, ballonger och fina sugrör. 

Två sjuka skatter

Sitter ner med en kopp kaffe och andas ut lite medan båda barnen sover! Det har varit en ganska crazy morgon...Är hemma själv med båda barnen som inte är riktigt hundra. Winston har haft feber med hosta och snor som rinner, men är nu lite bättre. Bara hostan som är kvar. Jolie är lite snorig men är annars som vanligt. Vaknade natten till söndag av att Fredrik hade varit uppe och matat henne och sa att hon var täppt i näsan. Asså vilken ångest! Har ju bara gått och väntat på att Winston skulle bli sjuk i samband med förskolestarten och i fredags kom det, på kvällen blev han hängig och snoret började rinna. Min största rädsla har ju varit att Jolie ska bli sjuk (därför var vi inne på ibörjan att vi eventuellt skulle skjuta på förskolestarten till september, men nu blev det ju inte så) när hon är så liten, så jag började ju störtgrina där på natten och tänkte att du blir det ett besök på akuten...satt uppe med henne till kl 6 på morgonen och lät henne sova i min famn medan jag tittade på "Cinderella". Sedan kom Fredrik upp och var med henne fram till kl 8 så att jag fick sova. Hon blev aldrig värre under dagen igår, utan det funkade bra att sprya näsan med renässans och hon kunde äta och sova utan problem. Inatt har jag sovit med henne i babynestet i vår säng. Skönt att kunna titta till henne än när hon ligger själv i vaggan. Idag är det samma, ibland blir hon lite snorig och då sprayar jag bara och så lättar det. Hoppas verkligen att hon inte blir värre...Winston kan förhoppningsvis gå till förskolan på torsdag. Så synd att det blev ett långt avbrott nu när det gick så bra i fredags på förskolan. Han grät när jag lämnade honom men sedan när jag hämtade så fick jag höra att det hade gått över jättefort och att han hade varit glad resten av dagen och sovit och ätit bra. Får se hur det går när han kommer tillbaka igen. Nu hör jag en liten Jolie som knorrar ute i vagnen, så jag antar att hon vaknar strax och vill ha mat :)

Biltokig!

 
Winston älskar verkligen bilar så jag kunde inte motstå tröjan och byxorna från Polarn o. Pyret som just nu är på halva priset. Även om detta inte riktigt är min stil på barnkläder så tror jag att han kommer älska att ha på sig
det :) Dessutom passar det nog väldigt bra på förskolan då det är lekvänligt. 

Mitt lilla hjärta ♥

Bild från förra veckan när vi skulle iväg på inskolning första dagen. Winstons nya väska som han ska ha till förskolan kommer från SkipHop. 
 
Idag gör Winston sin tredje dag själv på förskolan och jag tycker att det är så jobbigt. Igår var han så ledsen när jag lämnade honom. Jag förstod nästan att det skulle bli så eftersom han nu vet att jag går därifrån. Det blev ett snabbt avsked i dörren och en av pedagogerna tog upp honom i famnen. Han grät och skrek "mamma" och det sliter verkligen i hjärtat att bara gå därifrån (och dessutom lämna honom till en person som vi båda bara har kännt i 4 dagar). Grät en skvätt bakom solglasögonen på vägen hem. Ringde vid 10.30 och då var han glad och lekte men han hade varit ledsen lite till och från, det kändes lite bättre för mig att höra att han iallafall hade blivit glad igen efter att jag hade gått. Var säker på att jag skulle få ett samtal runt kl 11 då det var dags för vilan, tänkte att det kommer aldrig att gå...men dom ringde inte och kl 14 var jag där och hämtade honom. Hörde honom ropa glatt "mamma" och det tog några sekunder innan jag såg honom bland alla barn. Åh vad härligt att få se honom glad och äntligen få hämta hem honom. Dagen hade gått bra, som sagt hade han varit lite ledsen när han kom på att jag inte var där, men sedan hade han glömt bort det och lekt och varit glad. På vilan hade han varit ledsen med hade fått ligga i famnen och bli vaggad till sömns och hade sedan sovit. Så underligt att tänka att någon annan har vaggat mitt barn till sömns...sedan hade han ätit bra på lunchen och sedan var ju jag där och hämtade honom. 
 
Idag var det samma visa på morgonen, dock var han glad hela vägen och även i hallen när vi klädde av oss. Sedan sprang han faktiskt rätt in, men när pedagogen sa "och så säger vi hej då till mamma" så kom tårarna och han sprang tillbaka till mig i hallen. Bar upp honom och sa att jag snart skulle komma och hämta honom igen och sedan lämnade jag över honom och bara gick. Hörde hur han grät...fy asså...jag hem och satt i hallen och störtgrina och tänkte att jag vill inte mer, varför ska han vara där jag är ju liksom här hemma. Det är så tomt och tyst utan honom, Jolie ligger och sover och jag har städat som en galning för att få tiden att gå, men det går ju sååå långsamt. Men jag vet ju att det kommer vara så här ett tag, det är ju bara naturligt att han blir ledsen, jag blir ju också ledsen, men förhoppningsvis går det över snart. Man får ge det hela lite tid helt enkelt. 

Första dagen själv

Idag var det dags att lämna Winston själv på förskolan. Efter tre hela dagar med mig där skulle han stanna mellan 9-11. Jag var så nervös på morgonen men gjorde allt för att Winston inte skulle märka hur stressad jag var. Vi har ju pratat positivt om förskolan här hemma och han har haft tre jättebra dagar, så han var väldigt pepp imorse och satte sig i vagnen redan en kvart innan vi skulle gå. Han har även lärt sig att säga "förskolan" och säger det glatt flera gånger om dagen. Men vi gick iväg (mamma var också med för jag ville inte ha med Jolie in första dagen, så hon låg i vagnen och väntade utanför med mamma) och kom in på förskolan där jag först fyllde på hans låda med lite extrakläder. Sedan klädde jag av honom och sa samtidigt "idag kommer mamma gå iväg en stund och Winston stannar här och sen kommer jag och hämtar dig igen". En av pedagogerna tog emot honom och sa "nu säger vi hej då till mamma". Han vinkade, skrek glatt "förskolan" och skuttade in utan att se sig om efter mig. Var så otroligt lättad när jag gick därifrån, självklart var det en konstig känsla att lämna honom där, men så glad över att han inte grät och skrek. Väl hemma så var det ju inte så långt kvar tills jag skulle hämta honom så det kändes helt ok. Klockan 11 kommer jag in på avdelningen och han sitter vid bordet och äter apelsin. Alltså, den känslan när han tittar upp på mig och ropar "mamma!" och kommer springande mot mig. Då hade jag lätt kunnat gråta lite :) Fick höra att det hade gått jättebra och han hade inte varit ledsen. Någon gång hade han blivit lite påverkad av ett annat barn som grät, och hade frågat efter mig. Men när dom förklarade för honom att jag snart skulle komma och hämta honom så sa han bara "ja" och fortsatte att leka. Jag vet ju att det garanterat kommer dagar då han inte vill vara där och gråter efter mig, men jag är så otroligt lättad över att första dagen gick så bra. Imorgon ska han vara där 9-14. Min älskade, fina pojke!♥

Inskolning

 
Och så var det dags, den där dagen som har kännts sååå långt borta men som man vet närmar sig - Winston ska börja på förskolan. Igår började vi med inskolningen och det är tredagarsinskolning vilket innebär att en förälder är med i tre dagar från 9-14 så att barnet kan lära känna miljön och pedagogerna och samtidigt känna sig trygg eftersom mamma/pappa är där. Den fjärde dagen, vilket blir på tisdag för oss, så ska Winston vara där själv 9-11. Jag får ångest bara jag tänker på det!
Allt gick jättebra igår. Han fick börja dagen med att äta frukost med sina nya kompisar. Han åt dock inte så mycket eftersom det var så mycket liv och rörelse runt omkring och han hade fullt upp med att titta på de andra barnen. Sedan gick vi ut en stund och han  älskade att leka i sandlådan! Vi hade en även en liten fruktstund ute och Winston åt en massa banan :) Sedan var det dags för vila. Han la sig ner en stund på kudden men ville sedan upp och leka med allt kul (speciellt bilarna) som han visste fanns utanför. Eftersom han är van att sova på eftermiddagen runt 12.30 (vilan på förskolan är redan kl. 11) så struntade jag i att försöka få honom att sova och gick ut med honom. Vid 13 var det dags för lunch. Det serverades pastasallad och han åt ganska bra. Efter maten lekte han med klossar och bilar och när det var dags att gå hem vinkade han så gulligt till sina tre pedagoger. Dock ville han inte alls följa med hem när han förstod att vi skulle hämta vagnen, utan ville gärna stanna kvar ute på gården. Idag är Fredrik med honom och så tar jag sista inskolningsdagen på måndag. Sedan är det jag som kommer att hämta och lämna och jag är så nervös över hur det kommer gå (jag kommer ju dessutom ha med mig Jolie dit varje gång).
 
Jag känner mig så otroligt kluven över det här med förskolan. Helst av allt skulle jag faktiskt vilja ha honom hemma med mig och Jolie ett tag till. Vi satte ju honom i kö innan han var 6 månader (och satte 20:e augusti som startdatum eftersom det var tänkt att jag skulle börja jobba då) och visste ju inte då att vi skulle få Jolie. När vi väl fick platsen så tänkte jag tacka nej till den och ställa honom i kö på nytt till augusti nästa år. Men eftersom det är sådant tryck på platserna här i Farsta så vågade vi inte chansa, plus att han ändå fyller två snart och vi tänkte att han kanske skulle få ut mer av att vara några dagar på förskolan medan jag är hemma med Jolie. Men det känns bara så konstigt och onödigt att någon annan ska ta hand om min lilla pojke när jag ändå är hemma. Ingen älskar ju honom lika mycket eller är lika rädd om honom som jag, så jag kan känna att han skulle ha det bäst hemma med mig. Det jobbigaste är att lita på att någon annan ska ta hand om honom och trösta honom. Jag som är en riktigt katastroftänkare ser ju bara faror framför mig - att han ska sätta mat i halsen, klämma fingrarna eller ramla och slå sig riktigt illa. Min lilla pojke, han är ju det mest värdefulla jag har!
 
Jag försöker att vara positiv och se fördelarna med det, att han får träffa andra barn och lära sig en massa saker. Men flera gånger om dagen tänker jag "Nej, jag vill inte, vi skiter i det här med förskola!". Idag när han vinkade hej då till mig och gav mig en stor, blöt puss och sedan gick iväg med Fredrik så grät jag en skvätt. Längtar tills dom kommer hem igen så jag får höra hur dagen har varit. 

Birth announcement

Ja, jag vet inte vad man ska kalla det på svenska, men för någon vecka sedan så skickade vi ut dessa kort till vänner och familj. Jag älskar ju att göra sånt här själv i Photoshop och tycker att det är lite kul för familjen och vänner att ha all "info" om vår lilla tjej :) Gjorde samma sak när vi fick Winston, då såg det ut så här

Tisdag

 
 
Ja, jag ligger lite efter med bloggen kan man ju lugnt säga. Men det har inte riktigt funnits tid då det alltid finns något att göra. Och när båda barnen sover samtidigt så brukar jag passa på att sova en liten stund. Även om vi får sova bra om nätterna så är det skönt att ta en liten powernap. Men iallafall, i tisdags var Fredriks mamma och Lars på besök och Jolie fick träffa sin farmor för första gången. Så mysig dag och Leo och Winston fick fina "storebrorpresenter" och så åt vi lunch och fikade, jag hade bakat rosa cupcakes :)

Jolie 1 månad

Idag blir hon 1 månad, vår fina lilla skatt ♥ Hon väger nu 4294 gram och är 53 cm lång. Hon är en nöjd bebis än så länge som sover väldigt mycket men börjar ha mer och längre perioder av vakentid. Man kan redan se ett mönster i hur hon sover och äter. På kvällen mellan 19 och 10.30 är hon vaken och "småäter" i stort sett konstant för att sedan somna för natten och vaknar igen runt 02.30. Då äter hon och får ny blöja och somnar om direkt och sover till ca 06.15. Då brukar jag gå upp med henne (Fredrik brukar ta det första passet) och mata henne, och sedan ligger hon nöjd i babynestet medan jag pumpar ut mjölk. Vore ju jättebra om vi kunde få in det som en rutin så att jag hinner pumpa varje morgon innan Winston vaknar (han vaknar vid 07.30) sen när vi är själva. Der börjar sjunka in att hon är här, men det är fortfarande svårt att förstå att det var hon som låg där inne i magen hela tiden och att hon är ute nu. Det är verkligen mind blowing att tänka på att dom ligger där inne i magen och växer och sedan kommer ut som perfekta små minimänniskor :) 

Kropp & knopp

Tiden flyger verkligen fram och nu är det tre veckor och tre dagar sedan kejsarsnittet. Är så himla förvånad över hur bra jag har mått den här gången. Jag har ju i stort sett inte haft ont alls! Inte en enda gång har jag haft svårt att ta mig upp ur sängen eller kännt mig orörlig. Efter förra snittet kunde jag bli liggande i sängen och gråta för att jag helt enkelt inte kunde ta mig upp själv. Den här gången har jag fått påminna mig själv om att ta det lugnt och inte röra mig för mycket då jag har kunnat röra mig så himla mycket. Har bakat, städat, varit ute med Elton, varit nere i affären (och varit på Ikea!). Det enda jag inte gör är att lyfta något tyngre än Jolie. Är otroligt tacksam över att det har kännts så bra den här gången, var ju beredd på att känna mig som förra gången då jag hade det ganska tufft i ca 2,5 vecka. Är liksom mer rörlig och pigg nu efter snittet än vad jag var de sista veckorna som gravid. Har gått ner 12 kilo sen vi kom hem (gick upp totalt 6 kilo under graviditeten) och jag antar att det beror på att jag pumpar ut mjölk.
En annan stor skillnad från när jag fick Winston är att jag inte alls är lika känslig och ångestfylld. Klart att man blir orolig och gråter en skvätt då och då (men mest av lycka över att vi har vår fina tjej här hos oss), men när vi kom hemmed Winston hade jag sådan ångest över att något skulle hända honom. Kunde titta på honom och bara börja störtgråta för att jag kände mig så sårbar och beroende av honom, kände att jag dör om något händer honom. Ville inte ens att Fredrik skulle gå ut och gå med honom själv i vagnen för jag kunde bara tänka på att han skulle glömma att sätta i bromsen på vagnen när han tog upp hundbajs och att den skulle rulla ut på gatan...Men det är väl inte så konstigt egentligen när man går från att inte ha några barn till att vara med om det största någonsin och få sitt första. 

Bilmatta

Vilken tur! Jag klickade precis hem den här mattan till Winston från H&M Home. Dom hade ju en bilmatta tidigare som tog slut och som jag aldrig hann få tag i. Den här tycker jag till och med är finare, så det var ju tur på ett sätt :) Visste att den här mattan skulle komma in i sortimentet snart och har varit inne varje dag den här veckan och tittat efter den - och nu fanns den! Kommer bli så fin i hans rum och han kommer säkert tycka att det är jättekul att köra med bilarna på vägarna. 
 

Så fina kaniner

 
Åh så söta dessa kaniner från Elodie Details är! Vill så gärna ha en till Jolie som förhoppningsvis kan bli hennes favvonalle. Winston har en liten kossa som vi har döpt till Gumpa (Gunnar från början, men hans smeknamn blev Gumpa och det är vad Winston själv säger nu också) som han fick av sin gammelmormor. Han älskar verkligen den, vet inte vad vi skulle göra utan den! Innan Jolie kom till världen så sa jag till Fredrik att hon borde få en nalle som är från oss som kanske kan bli lika älskad som Gumpa. Men än så länge har vi inte köpt någon till henne och den här känns som "the one". Kan dock inte bestämma mig för om jag gillar den rosa eller den vita bäst...
 

BVC

Idag har vi varit på BVC för att mäta och väga vår lilla docka (dockan är hennes nya smeknamn!) Hon väger nu 3780 gram och är 51,5 cm lång. Så skönt att hon har gått upp fint i vikt. Hon får ju bara bröstmjölk som jag pumpar ut och ger på flaska. Hittills har vi inte behövt ge henne ersättning alls då jag har mycket mjölk (har till och med börjat frysa in). Jag har absolut inget emot ersättning, men det känns bra att jag kan ge henne min mjölk så länge som möjligt. Jag pumpar fyra gånger om dagen och får ut mellan 200-360 ml varje gång. Just nu ger vi henne 100 ml vid varje måltid och hon blir nöjd på det. Ibland vill hon ha lite till efter en liten stund och blir då nöjd med extra 40 ml. Än så länge får hon sova och äta när hon vill, men om ett par veckor tänkte jag börja med Gina Fords metod så att hon kommer in i en rutin med maten och sömnen (samma som med Winston). Efter besöket på BCV gick vi till Åhlens och shoppade loss till Jolie. Hann faktiskt inte köpa nog med kläder till henne innan hon kom (i storlek 50) så vi har haft lite smått panik över alla nerspydda bodys som inte riktigt har räckt till. Men nu har hon så att vi inte behöver tvätta lika ofta :)

Tvåbarnslivet...so far

Vi har ju inte jättestor erfarenhet än av att ha två små barn här hemma, vi har ju bara varit hemma i 11 dagar. Men hittills går det mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag tycker att jag och Fredrik är väldigt duktiga på att känna av situationer och göra saker där det behövs och underlätta för varandra utan att den andre måste be om det eller säga till. I och med att jag inte kan röra mig helt som jag vill eller lyfta något tygre än Jolie så får Fredrik göra rätt mycket som att tvätta, plocka saker från golvet och göra alla lyft med Winston (i och ur barnstolen, upp på skötbordet för bajsblöjor och i och ur sängen). Jag lagar all mat och ser till så att köket ser ok ut samt tar lite mer kring skötandet av Jolie. Men i och med att vi ger flaska till henne så kan även Fredrik mata henne, vilket han tycker är mysigt. Något jag var rädd för innan Jolie kom var att Winston skulle blir Fredrik barn och bebisen skulle bli min. Så skönt att jag inte känner så. Jag ser till att få så många stunder med honom som möjligt - äter alltid frukost och middag tillsammans med honom, har minst en mysig lässtund i soffan om dagen och på kvällen innan han ska sova myser vi i soffan och ser på Pippi och jag byter blöja och tar på pyjsmas medan han står i soffan. Jag borstar hans tänder och gör hans välling och sedan tar Fredrik över och lägger honom i sängen. Varje kväll får jag en stor god nattpuss och det gör mig alldeles varm inombords (han pussar även Jolie god natt ♥) Jag längtar tills jag kan sitta på golvet och leka med honom och bära upp honom ur sängen på morgonen. Dom gångerna jag har varit själv med båda och Jolie måste äta så har jag fått ta till tv:n. Känns inte jättebra eftersom han i vanliga fall bara tittar en liten stund på kvällen, men det är ju inte hela världen och det kommer ju inte alltid vara så. Huvudsaken för mig är att han inte gör illa sig och att jag inte behöver springa upp ur soffan med Jolie medan hon äter, så då tar jag gärna till tv:n för att få det att flyta smidigt. Så än så länge flyter allt bra, även om vi har våra moments då allt krockar (jag måste pumpa, Winston klättrar i soffan, Jolie är hungrig och Elton måste ut...). Här om dagen var vi modiga och åkte en sväng till Ikea, det gick bra. Jolie vaknade så fort vi kom in på Ikea :) Jag hade mjölk med mig (och som tur är var mamma med och kunde springa iväg och värma flaskan) och så blev det ett blöjbyte i skötrummet. På slutet kände jag dock att jag inte riktigt orkade och att det kanske var lite för mycket aktivitet med tanke på snittet.

Jolie 1 vecka

Idag blir vår lilla skatt en hel vecka. Oj vad fort tiden gick, det var ju nyss kvällen innan snittet...Det har varit en jättebra vecka med helt ok sömn. Jolie har "somnat för kvällen" runt 23 och sedan sovit till ca 04 då hon äter och sedan somnar om till ca 7.30. Winston har också sovit bra och vaknat strax innan kl 8. Så första veckan har varit en skön mjukstart, man vet ju att detta inte vara för evigt ;) Just nu när jag inte är helt rörlig så sover Fredrik med Jolie i soffan (hon ligger i sitt babynest) och jag sover själv i vår säng. Planen är att hon ska sova i sin vagga så fort jag kan röra mig som vanligt (just nu kan jag bara sova på rygg och med lite jobb kommer jag över på vänster sida och kan ligga skönt). Idag hade vi vår bvc- sköterska här på hembesök. Hon är så himla bra, så skönt att vi får samma som till Winston. Jolie har gått upp 100 g och har 90 g kvar till sin födelsevikt. Jag ammar inte denna gång heller utan pumpar mjölk som hon får på flaska. Till Winston pumpade jag i 2 1/2 månad, tror inte att det blir lika länge nu (dock varvade jag då med ersättning) men minst 6 veckor då Fredrik är hemma med oss. Idag är det alltså även en vecka sedan snittet och det känns väldigt bra. Idag slutade jag helt med smärtstillande och det har funkat super, känner knappt någon skillnad utan tabletterna. 
 
Det är en fantastisk känsla att inse att jag har två barn, det är lite svårt att ta in ibland. Jag är så otroligt tacksam över att jag får uppleva det här, att jag får vara mamma till två fina skatter. Det blir många tårar om dagarna här hemma vill jag lova ;) Jag och Fredrik kan bara titta på varandra när vi sitter här i soffan med varsitt barn i knät och så blir vi båda helt tårögda ♥

Om

This is me!

Sara den underbara


slots
2011 Reading Challenge
hide
7 of 12 (58%)


2011 Reading Challenge



RSS 2.0