BVC

Idag har vi varit på BVC för att mäta och väga vår lilla docka (dockan är hennes nya smeknamn!) Hon väger nu 3780 gram och är 51,5 cm lång. Så skönt att hon har gått upp fint i vikt. Hon får ju bara bröstmjölk som jag pumpar ut och ger på flaska. Hittills har vi inte behövt ge henne ersättning alls då jag har mycket mjölk (har till och med börjat frysa in). Jag har absolut inget emot ersättning, men det känns bra att jag kan ge henne min mjölk så länge som möjligt. Jag pumpar fyra gånger om dagen och får ut mellan 200-360 ml varje gång. Just nu ger vi henne 100 ml vid varje måltid och hon blir nöjd på det. Ibland vill hon ha lite till efter en liten stund och blir då nöjd med extra 40 ml. Än så länge får hon sova och äta när hon vill, men om ett par veckor tänkte jag börja med Gina Fords metod så att hon kommer in i en rutin med maten och sömnen (samma som med Winston). Efter besöket på BCV gick vi till Åhlens och shoppade loss till Jolie. Hann faktiskt inte köpa nog med kläder till henne innan hon kom (i storlek 50) så vi har haft lite smått panik över alla nerspydda bodys som inte riktigt har räckt till. Men nu har hon så att vi inte behöver tvätta lika ofta :)

Tvåbarnslivet...so far

Vi har ju inte jättestor erfarenhet än av att ha två små barn här hemma, vi har ju bara varit hemma i 11 dagar. Men hittills går det mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag tycker att jag och Fredrik är väldigt duktiga på att känna av situationer och göra saker där det behövs och underlätta för varandra utan att den andre måste be om det eller säga till. I och med att jag inte kan röra mig helt som jag vill eller lyfta något tygre än Jolie så får Fredrik göra rätt mycket som att tvätta, plocka saker från golvet och göra alla lyft med Winston (i och ur barnstolen, upp på skötbordet för bajsblöjor och i och ur sängen). Jag lagar all mat och ser till så att köket ser ok ut samt tar lite mer kring skötandet av Jolie. Men i och med att vi ger flaska till henne så kan även Fredrik mata henne, vilket han tycker är mysigt. Något jag var rädd för innan Jolie kom var att Winston skulle blir Fredrik barn och bebisen skulle bli min. Så skönt att jag inte känner så. Jag ser till att få så många stunder med honom som möjligt - äter alltid frukost och middag tillsammans med honom, har minst en mysig lässtund i soffan om dagen och på kvällen innan han ska sova myser vi i soffan och ser på Pippi och jag byter blöja och tar på pyjsmas medan han står i soffan. Jag borstar hans tänder och gör hans välling och sedan tar Fredrik över och lägger honom i sängen. Varje kväll får jag en stor god nattpuss och det gör mig alldeles varm inombords (han pussar även Jolie god natt ♥) Jag längtar tills jag kan sitta på golvet och leka med honom och bära upp honom ur sängen på morgonen. Dom gångerna jag har varit själv med båda och Jolie måste äta så har jag fått ta till tv:n. Känns inte jättebra eftersom han i vanliga fall bara tittar en liten stund på kvällen, men det är ju inte hela världen och det kommer ju inte alltid vara så. Huvudsaken för mig är att han inte gör illa sig och att jag inte behöver springa upp ur soffan med Jolie medan hon äter, så då tar jag gärna till tv:n för att få det att flyta smidigt. Så än så länge flyter allt bra, även om vi har våra moments då allt krockar (jag måste pumpa, Winston klättrar i soffan, Jolie är hungrig och Elton måste ut...). Här om dagen var vi modiga och åkte en sväng till Ikea, det gick bra. Jolie vaknade så fort vi kom in på Ikea :) Jag hade mjölk med mig (och som tur är var mamma med och kunde springa iväg och värma flaskan) och så blev det ett blöjbyte i skötrummet. På slutet kände jag dock att jag inte riktigt orkade och att det kanske var lite för mycket aktivitet med tanke på snittet.

Jolie 1 vecka

Idag blir vår lilla skatt en hel vecka. Oj vad fort tiden gick, det var ju nyss kvällen innan snittet...Det har varit en jättebra vecka med helt ok sömn. Jolie har "somnat för kvällen" runt 23 och sedan sovit till ca 04 då hon äter och sedan somnar om till ca 7.30. Winston har också sovit bra och vaknat strax innan kl 8. Så första veckan har varit en skön mjukstart, man vet ju att detta inte vara för evigt ;) Just nu när jag inte är helt rörlig så sover Fredrik med Jolie i soffan (hon ligger i sitt babynest) och jag sover själv i vår säng. Planen är att hon ska sova i sin vagga så fort jag kan röra mig som vanligt (just nu kan jag bara sova på rygg och med lite jobb kommer jag över på vänster sida och kan ligga skönt). Idag hade vi vår bvc- sköterska här på hembesök. Hon är så himla bra, så skönt att vi får samma som till Winston. Jolie har gått upp 100 g och har 90 g kvar till sin födelsevikt. Jag ammar inte denna gång heller utan pumpar mjölk som hon får på flaska. Till Winston pumpade jag i 2 1/2 månad, tror inte att det blir lika länge nu (dock varvade jag då med ersättning) men minst 6 veckor då Fredrik är hemma med oss. Idag är det alltså även en vecka sedan snittet och det känns väldigt bra. Idag slutade jag helt med smärtstillande och det har funkat super, känner knappt någon skillnad utan tabletterna. 
 
Det är en fantastisk känsla att inse att jag har två barn, det är lite svårt att ta in ibland. Jag är så otroligt tacksam över att jag får uppleva det här, att jag får vara mamma till två fina skatter. Det blir många tårar om dagarna här hemma vill jag lova ;) Jag och Fredrik kan bara titta på varandra när vi sitter här i soffan med varsitt barn i knät och så blir vi båda helt tårögda ♥

Tröja till Jolie

Klart vår lilla Jolie ska ha den här fina tröjan från Zara :) Klickade hem den idag efter ett tips på Instagram. Hittade även lite annat smått och gott till båda barnen på rean. Zara har verkligen fina barnkläder. 
 

Kejsarsnittet

I tisdags var det alltså dags för vårt planerade kejsarsnitt på SÖS. Jag gjorde även mitt förra snitt där och var så nöjd med hur allt gick den gången. Och även denna gång gick allt så bra! Vi var först ut av dagens planerae snitt och var på plats 07.10. Vi fick byta om - Fredrik till sina blåa "papperskläder" och jag till den vita skjortan, nättrosor och knästrumpor. Barnmorskan kom in och lyssnade på bebisens hjärta och kände hur hon låg i magen. Sedan fick jag ta två alvedon och så fick vi vänta på rummet en liten stund. Jag var inte alls nervös, utan det hela kändes bara så overkligt. Strax innan kl 8 kom dom och hämtade oss och så var det dags! Vi tog hissen upp till operationssalen och där inne var det så ljust och fint och solen sken från en klarblå himmel och jag fick en sån positiv känsla!
 
Fick sätta mig på britsen och så satte dom en port i armen direkt eftersom hon bedömde att det skulle bli krångligt och göra ont att försöka sätta den i handen (förra gången var detta det jobbigaste momentet då de gjorde väldigt många försök med att sticka mig). Narkosläkaren började tvätta ryggen och känna efter vart hon skulle sätta spinalen. Fick först en bedövning i huden och sedan satte hon spinalen på första försöket och det gjorde inte ett dugg ont (förra gången sattes den på andra försöket och första träffade en nerv som inte inte alls var så skönt...). Vid det här laget kände jag mig så glad över att desa två moment hade flytit på så himla bra. Fredrik satte på vår musik vi hade med oss, som även denna gång var Elvis :) Sedan fick jag lägga mig ner och dom började sätta upp skynken och tvätta magen och kolla så att bedövningen hade tagit. Från och med att de började operationen tills att Jolie kom ut tog det ca 20 minuter. Anledningen till att det tog lite längre tid är att det var väldigt mycket sammanväxningar i buken från första snittet. 
 
Och när det där skriket äntligen kom - ja då brast det för både mig och Fredrik och tårarna rann hejdlöst - det är så magiskt och obeskrivligt. Läkaren tittade ner på mig över skynket och gratulerade till en fin flicka (Så roligt att det var samma läkare som hjälpte Winston ut till världen). Fredrik fick klippa navelsträngen och så fick hon ligga på mitt bröst en stund. Sedan vägde och mätte dom henne och sedan fick hon ligga i Fredriks famn medan dom sydde ihop mig. 
 
I och med att det var så mycket sammanväxningar i magen så tog hela operationen lite längre tid (ca 1 1/2 timme) och mot slutet började jag känna mer och mer av beröringen. Absolut ingen smärta men lite obehagligt. Jag sa till om det och dom la en bedövning kring själva snittet och värre än så var det inte. Är så nöjd med hur allt gick och hur väl omhändertagna vi blev dagarna efter. Är så tacksam för alla fantastiska läkare, barnmorskor och undersköterskor som gör ett sådant fantastiskt jobb på SÖS!

Vecka 40

Dagen innan lilla Jolie kom till världen, sista bilden på magen (eller vi tog iofs några bilder på sjukhuset strax innan snittet). Hann precis gå in i vecka 40 (39+0) denna graviditet. Jag var lite orolig att hon skulle komma innan med tanke på att jag hade ganska mycket förvärkar och inte direkt kunde ligga hemma och ta det lugnt. Men hon höll sig där inne tills det var dags :) Så ofattbart att det var just hon som låg där inne hela tiden, och nu ligger hon här bredvid mig ♥

Jolie Alicia Winter

Nu är hon här! I tisdags, kl 08.46, föddes vår lilla Jolie. Hon vägde 3590 g och var 50 cm lång. Kerjsarsnittet gick bra och vi har nu sovit vår första natt hemma. Jag är så himla glad och tacksam över att allt gick bra och att jag nu sitter här hemma med två helt underbara barn ♥ Ska självklart skriva mer om allt, men det är lite att landa i här hemma nu med två barn :)

Vecka 39

Igår gick vi in i vecka 39! Idag var jag på mitt sista besök hos barnmorskan och allt såg bra ut. Kickans hjärta slog med 146 slag/minut, jag har totalt gått upp 6,5 kg den här graviditeten och mitt SF-mått var 38. Hon frågade om jag hade problem med mitt bäcken för "bebisen ligger lite utanför". Såhär i efterhand förstår jag inte riktigt vad hon menade med det. Hon sa att huvudet fortfarande var ruckbart och att hon alltså inte är fixerad än. Kanske var det hon menade? Jag har ju haft ganska ont den senaste veckan, när jag står upp blir det ett tryck neråt som inte är skönt alls och att gå ut med Elton är ganska jobbigt, det hugger, skär och ilar. Jag vill inte klaga men nu är det inte lätt som en plätt längre, magen är dessutom helt enorm, mycket större än med Winston och en helt annan form, mer spetsig. Järnvärdet var riktigt bra nu, uppe på 121 vilket är mer än när jag skrev in mig. Jag sover tack och lov bra och går bara upp en gång för att kissa och somnar sedan om direkt. Är relativt pigg om dagarna och sover en liten nap varje eftermiddag. Får lite dåligt samvete över att jag inte kan leka med Winston som vanligt, lilla härtat, han säger "mamma, bybba, sitta" som betyder att jag ska sitta på golvet med honom och bygga lego. Sitta på golvet är inte skönt alls och att komma upp igen är ett litet projekt. Han har blivit lite extra mammig också och jag undrar om han känner att något är på gång eller att jag helt enkelt inte är lika aktiv som vanligt. Kommer bli så jobbigt att vara ifrån honom medan vi är på sjukhuset, jag har aldrig varit ifrån honom en enda natt, max några timmar. Är så rädd att jag ska bli lite sentimental på morgonen när vi åker in och att det utlöser panik på sjukhuset,,,just nu känner jag mig dock lugn inför snittet, mest för att det hela är så overkligt så det går inte att föreställa sig. Förra gången var jag helt lugn tills dom sa "då är det dags att gå ner till operationen" då jäklar fick jag fjärilar i magen, men när vi klev in i operationssalen så blev det liksom så verkligt att det blev overkligt och jag gick in i mig själv totalt. Hoppas bara att allt går lika bra som sist. Men jag kan också känna, whatever, snittet är bara transportsträckan till vår bebis, det varar inte för evigt. 

Fixar!

Helt plötsligt känns det som om vi har jättebråttom med att fixa allt inför Kickans ankomst om två veckor. Det känns ju alltid (tycker jag) som om man ska vara gravid för alltid och den tiden när bebisen väl ska komma är alltid jättelångt borta. Men nu är det som sagt två veckor kvar så det är dags att börja. Det första (och största) vi ska göra är att byta rum. Jag och Fredrik + bebis tar det lilla rummet som Leo har nu och Winston och Leo delar på det stora. Började rensa ut Leos rum igår och blev tack och lov helt fördig med det. Två stora flyttkartonger med saker och kläder rensade vi ut och kastade fyra påsar med skräp. Så skönt! Ska även göra det samma bland våra saker, bland annat rensa ut alla textilier så som gamla kuddfodral, gardiner och påslakan. Allt det ligger ju i vårt nuvarande sovrum där vi har fyra, stora garderober. Förhoppningsvis blir det lite extra plats för dold förvaring av leksaker. Till Leo har vi köpt en loftsäng och under tänkte vi ställa hans skrivbord och någon typ av förvaring. Jag tror jag vill ha Malmbyråer till dom båda två. Jag gillar dold förvaring plus att Leo behöver utrymme för saker som Winston inte kan nå. Och på lådorna kan man antingen sätta barnlås eller förvara småsaker högst upp. Winston får nog ha sin byrå till klädförvaring (han ska även få öppna konsollhyllor för leksaksförvaring) och Leo för ta över hans nuvarande garderob. Det blir lite jobb med att flytta runt allt och hitta de smartaste förvaringslösningarna, men jag tycker att det är roligt :) När rummen väl är bytta så ska jag bädda i ordning vaggan och tvätta och vika små babykläder ♥ Sen vill jag ju även storstäda hemmet - damsuga, skura, tvätta alla mattor och soffan. Vill även laga en massa mat till oss och små portioner till Winston så att det finns färdigt i frysen. Lite bakverk och kakor vore också skönt att ha hemma när det kommer gäster. Man är ju inte direkt rörlig efter ett kejsarsnitt så jag vill känna att vi bara kan komma hem och koppla av utan att det är en massa att göra hemma. Jag måste även hinna klippa håret innan (gjorde det sist i februari 2014...) och köpa lite sköna kläder till sommaren som funkar ifall jag ska amma. Det gick ju aldrig med Winston så jag har inte ett enda plagg som är amningsvänligt...Babynest och bilbarnstol måste vi också köpa!
Och så vill jag få till lite fina bilder på mig, Fredrik och magen...ja ni hör, det är lite att göra :)

Vecka 37 och extra kontroller

Igår gick jag in i vecka 37! Nu är det nedräkning på riktigt, igår var det prick tre veckor kvar. Så idag är det alltså 2 veckor och 6 dagar - alltså jag har liksom inte hängt med alls känner jag. Snart är ju dagen här, minns den dagen med Winston som igår, tidig morgon och vi satte oss i bilen för att åka in och göra ett planerat kejsarsnitt och träffa vår son ♥ Kan inte riktigt förstå att det är dags snart igen...
 
Vi var på SÖS förra veckan då jag blev så himla orolig gällande bebisens rörelser i magen. Hon brukar vara jättevild på kvällen mellan 19-23 och vi brukar sitta i soffan och skratta åt hur magen hoppar och hur hårt hon sparkar. Men i torsdags var det inte så, kände rörelser men upplevde dom som slöa. Blev uppmärksam direkt, men avvaktade. Till slut var det ju det enda jag kunde tänka på, tänkte att hon hade trasslat in sig i navelsträngen och därför inte var lika stark i sina rörelser. Ringde till förlossningen och dom tyckte att vi skulle komma in. Och jag som har sån sjukhusfobi började såklart störtgrina för att jag var tvungen att åka in oförberedd. Grät hela vägen in och väl på förlossningen kunde jag inte ens tala för mig. Så jobbigt, men jag förklarade att jag tyckte att det var jobbigt att vara där, blandat med oro såklart. Men dom var ju så himla gulliga och sa att jag iallfall var på rätt ställe ifall någon inte stod rätt till med bebisen. Fick lägga mig ner och så satte dom en CTG för att kolla bebisens hjärta. Fick ligga så ett tag eftersom hon var stressad på grund av mig och dom ville inte gå vidare eller släppa iväg mig förens hennes hjärtslag hade gått tillbaka till det normala. Efter ca 40 minuter kom det inte en läkare som gjorde ultraljud och konstaterade att allt såg bra ut. Fint flöde i navelsträngen och en bebis som rörde på sig som vanligt. Fick en tid för ett tillväxtultraljud dagen efter. Så på fredagen var vi inne igen, det fanns en liten misstanke om att jag kanske hade för mycket fostervatten, men så var inte läget. Allt såg fint ut och lilla kickan låg mitt på kurvan när dom uppskattade hennes vikt. Det syntes öven att hon har en massa hår ;) Efter ultraljudet blev jag skickad till specialmödrarvården där jag återigen fick sitta med CTG samt trycka på en knapp varje gång jag kände rörelser. Satt i en halvtimme och sedan fick jag träffa läkaren som sa att dom inte hittar någon som skulle kunna vara fel. Hon sa att det var jättebra att jag var uppmärksam och skulle jag bli orolig igen så skulle jag höra av mig. Hellre att jag kommer in en gång för mycket än en gång för lite. Så skönt att höra dom säga det och så skönt att dom var så himla noggranna och tog så väl hand om mig. Känns väldigt tryggt! Jag tror helt enkelt att kickan har bytt dygnsrytm då hon numera sparkar som mest när jag går och lägger mig (vid 23). Fy vad jobbigt det är att oroa sig...
 
Var hos barnmorskan idag och allt såg bra ut. Kickans hjärta slog med 152 slag/minut, mitt SF-mått är nu 37 och jag står stilla på 6 kilos viktuppgång. Nästa gång är det sista besöket! För övrigt så mår jag bra, har fått sjukt svullna händer och fötter men det är inget som stör mer än att skorna sitter lite hårt. Mår fortfarande illa och det har jag ju gjort hela graviditeten, halsbränna har jag också. Sover faktiskt väldigt bra och är bara uppe och kissar två gånger per natt och somnar om direkt. Kommer på mig själv med att tänka att "det kommer bli värre mot slutet" men nu är vi ju vid slutet och jag är glad att jag inte har någon foglossning eller något som gör det jättejobbigt för mig. Väldigt tacksam över att jag har fått må så pass bra även denna graviditet ♥
 

Midsommartårta

Det blev en lugn midsommarafton för oss igår, vi är ju inte så mycket för att fira sådana här dagar (men när Winston blir äldre vill jag nog att vi gör det). Lagade lite god mat till kvällen, det blev potatisgratäng, prinskorv (veggie till mig), ägghalvor, tomat & löksallad och sill till Fredrik. Till efterrätt blev det en tårta fylld med vaniljkräm och hallongrädde. Allt detta avnjöts i soffan framför ett par avsnitt av Game Of Thrones. Perfekt midsommarafton enligt mig :) Idag har vi galet mycket tårta kvar då vi bara åt en varsin bit igår. Kanske läge att bjuda hem lite fikagäster?

Rosa stjärnor

 
Men hur fin är inte denna filt från Newbie. Måste absolut ha den till Kickan! Jag älskar ju stjärnor :) Har köpt en finstickad filt från Ikea så det bir perfekt med en i bomull också. Filtar, tycker jag, är något som man gärna kan ha flera av till sin bebis (och även när de blir större, Winston har tre stycken och det är perfekt att alltid ha en i skötväskan,en under vagnen och en till sängen). 
 
 

Vecka 34

Lite nytt till Kickan - Body och mössa från Newbie som vi tänkte ha med till BB och även den fina filten från Ikea. Förvaringslådorna kommer också från Newbie
 
Jag och magen gick in i vecka 34 i tisdags så idag ligger vi alltså på 33+2. Var hos barnmorskan i fredags och allt såg bra ut, Mitt järnvärde ha äntligen gått upp - dippade ju rejält från 117 ner till 108 och sedan ner till 101 men nu var det uppe i 114. Så skönt! SF-måttet var 33 och jag har nu gått upp 6 kg. Kickans hjärta slog med 152 slag/minut. Min barnmorska tyckte att jag såg så himla pigg och fräsch ut, det tackar vi för :) Sover ca en timme varje eftermiddag nu och känner mig som en ny människa efter det. Winston sover ca 2,5 timmar på eftermiddagarna så jag kombinerar att läsa eller se på ett avsnitt av en serie och sedan sova en stund. Jag tror att bebis har fixerat sig eller iallafall sjunkit ner en bit för det trycker inte alls lika mycket uppåt men däremot neråt...asså fasiken vad det ilar och gör ont. På kvällarna kan jag ibland inte ens lyfta fötterna för varje steg gör ont. Tur att det är mest på kvällen annars hade det blivit jobbigt att gå ut med Elton. Jag märker att kroppen inte orkar så mycket längre. Idag gick vi till posten för att hämta ut paket, sedan hem och lämna paketen och ut igen med Elton en sväng. När vi väl kom in så kände jag mig helt förstörd - sammandragningar, svettig och ischias. Nu sover Winston och jag tror minsann att jag ska gå och lägga mig jag med så att jag får sova lite extra. Ligger ju och nojjar på nätterna och känner efter sparkar, är så rädd att något ska gå fel när det är så nära nu...Sen kan jag även få akut dödsångest och tänka att något kommer hända under kejsarsnittet och Winston kommer bli utan mamma och då blir jag så ledsen så jag ligger och gråter. Herregud säger jag bara, att man ska vara så himla orolig och katastroftänkande jämt...nä nu tar jag en powernap!

Det brinner i bröstet

Jag  ÄLSKAR Dannys nya låt "Det brinner i bröstet" ♥

Vecka 33 & Tillväxtultraljud

Titta så duktig jag har varit och lyckats få till en bild på magen :) Är nu i vecka 33 (32+2) och jag mår i stort sett likadant som förra veckan. Väldigt trött om dagarna eftersom lilleman är sjuk och sömnen därför inte är den bästa om nätterna. Försöker ta en powernap när han sover men det är ju så mycket annat man vill göra då (typ äta godis och titta på American Horror Story, haha). Idag var vi på ett tillväxtultraljud och precis som jag misstänkte så har kickan lagt sig med huvudet neråt. Det har ilat så galet mycket neråt...det är väl det enda som gör ont just nu. Annars känner jag mig bara osmidig och varm. Och halsbrännan är tillbaka, vad jag än äter så får jag halsbränna som sitter i hela dagen lång (och natten). Allt såg bra ut idag på ultraljudet, synd att vi inte fick några bilder eller att hon kunde kolla ifall det är en liten tjej som ligger därinne. Vi kom 15 minuter för sent eftersom vi inte hittade (var på Ultraljudsbarnmorskorna i Liljeholmen för första gågen) så allt gick väldigt fort, hon gjorde det hon skulle göra och det var att uppskatta hennes vikt samt kolla fostervattnet. Beräknad vikt blev 2123 g vilket är  +4,2% (Winston låg på  +14% på tillväxtultraljudet i vecka 34) och mängden fostervatten såg bra ut. Imorgon ska jag till barnmorskan, ska bli intressant att se hur det har gått med mitt järnvärde...

Om

This is me!

Sara den underbara


slots
2011 Reading Challenge
hide
7 of 12 (58%)


2011 Reading Challenge



RSS 2.0