Min älskling, är så glad att jag har honom...vet ärligt talat inte vad jag skulle göra utan honom, ingeting skulle betyda lika mycket och inget skulle vara lika roligt. Nä fy, skulle inte kunna leva utan honom...Snart har vi varit tillsammans i 5 år, galet lång tid. Det krävs ju en hel del för att man ska kunna hålla ihop och jag erkänner att jag ganska ofta tar honom för givet, man är så van liksom att ha honom där. Och just nu känns allt lite så där obehagligt konstigt mellan oss och det gör mig så ledsen, antar att det beror på att man bara har gått och ignorerat det faktum att det finns saker som vi borde prata om. Man hoppas att alla problem ska försvinna av sig själv...Jag hoppas verkligen att allt löser sig, att det blir som förut för jag älskar dig min underbara Patrick!