Du är vad du äter...


Läste ett intressant inlägg hos Linnéa idag angående kost. Jag är likadan när det kommer till att kolla i folks kylskåp eller spana lite i vagnarna och korgarna i mataffären för att se vad folk köper. Jag är dessutom helt besatt av att kolla ingredienser och näringsvärde på olika produkter när jag är mataffären.

Min matfilosofi är att vi äter för att stärka våra kroppar, för att få i oss värdefulla näringsämnen samt se till att vi INTE äter sådant som vi VET är skadligt för oss. Jag vill leva länge och jag vill leva bra. Jag vill inte sitta där i framtiden och ha ont både här och där, gå på olika mediciner och inte orka göra sådant som jag vill göra. Jag vill inte dö i förtid på grund av någon sjukdom som jag har fått på grund av min kost.

Jag har inte alltid tänkt så. Men de senaste åren och absolut de senaste månaderna har jag blivit extremt medveten om vad jag äter. Jag kan tycka att det är så sorgligt att så många människor inte ens vet vad dom äter, att man litar blint på att allt som finns i mataffären är i stort sett ingen fara att äta. Har ni kollat innehåll och näringsvärde i vissa produkter? Man blir mörkrädd över att de ens får säljas, att det ens finns en industri där det tillverkas mat som kan vara direkt skadligt för oss.

Jag gillar att göra mat från scratch! Jag har aldrig i hela mitt liv köpt pulvermos, pulversås eller färdig pizzadeg. Inte heller pastasås på burk eller frysta portionsrätter. Och med tiden är det fler och fler produkter som jag har valt att helt plocka bort, så som till exempel sylt, mjukt bröd, buljongtärningar och smaksatt yoghurt.

Jag har helt slutat köpa produkter som innehåller E- ämnen (med ett undantag - OATLY havregrädde som innehåller ett e- ämne). Fredrik kan ibland tycka att jag är lite jobbig som alltid vill göra allt från scratch, men jag skulle aldrig få för mig att köpa något färdig när jag kan göra det själv och ha koll på exakt vad det är i.

En annan sak som irriterar mig extremt mycket är att vuxna lär sina barn att äta precis som sina föräldrar. VARFÖR belönar man sitt barn med godis? Och varför tycker folk att man är elak eller att det är synd om barn som inte får äta godis? Har ni kollat ingredienserna när ni plockar ert godis? Skrämmande är rätta ordet! Vad är meningen med att ge det till ett litet barn? Ett barn har ännu inte utvecklat något "sockerberoende", de känner inget behov av att käka chips bara för att det är fredag så varför tvinga på dem våra egna vanor?

Varför belönar vi oss själva med dålig mat och godis? Hur kan en belöning vara att ge sig själv något dåligt?
Nu blir det här typ världens längsta inlägg och jag skulle kunna fortsätta i all evighet...egentligen hade jag ju tänkt att skriva om vad jag själv äter och vad jag inte äter och varför jag har valt att göra så, men det får helt enkelt bli ett annat inlägg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0