Vi var på SÖS förra veckan då jag blev så himla orolig gällande bebisens rörelser i magen. Hon brukar vara jättevild på kvällen mellan 19-23 och vi brukar sitta i soffan och skratta åt hur magen hoppar och hur hårt hon sparkar. Men i torsdags var det inte så, kände rörelser men upplevde dom som slöa. Blev uppmärksam direkt, men avvaktade. Till slut var det ju det enda jag kunde tänka på, tänkte att hon hade trasslat in sig i navelsträngen och därför inte var lika stark i sina rörelser. Ringde till förlossningen och dom tyckte att vi skulle komma in. Och jag som har sån sjukhusfobi började såklart störtgrina för att jag var tvungen att åka in oförberedd. Grät hela vägen in och väl på förlossningen kunde jag inte ens tala för mig. Så jobbigt, men jag förklarade att jag tyckte att det var jobbigt att vara där, blandat med oro såklart. Men dom var ju så himla gulliga och sa att jag iallfall var på rätt ställe ifall någon inte stod rätt till med bebisen. Fick lägga mig ner och så satte dom en CTG för att kolla bebisens hjärta. Fick ligga så ett tag eftersom hon var stressad på grund av mig och dom ville inte gå vidare eller släppa iväg mig förens hennes hjärtslag hade gått tillbaka till det normala. Efter ca 40 minuter kom det inte en läkare som gjorde ultraljud och konstaterade att allt såg bra ut. Fint flöde i navelsträngen och en bebis som rörde på sig som vanligt. Fick en tid för ett tillväxtultraljud dagen efter. Så på fredagen var vi inne igen, det fanns en liten misstanke om att jag kanske hade för mycket fostervatten, men så var inte läget. Allt såg fint ut och lilla kickan låg mitt på kurvan när dom uppskattade hennes vikt. Det syntes öven att hon har en massa hår ;) Efter ultraljudet blev jag skickad till specialmödrarvården där jag återigen fick sitta med CTG samt trycka på en knapp varje gång jag kände rörelser. Satt i en halvtimme och sedan fick jag träffa läkaren som sa att dom inte hittar någon som skulle kunna vara fel. Hon sa att det var jättebra att jag var uppmärksam och skulle jag bli orolig igen så skulle jag höra av mig. Hellre att jag kommer in en gång för mycket än en gång för lite. Så skönt att höra dom säga det och så skönt att dom var så himla noggranna och tog så väl hand om mig. Känns väldigt tryggt! Jag tror helt enkelt att kickan har bytt dygnsrytm då hon numera sparkar som mest när jag går och lägger mig (vid 23). Fy vad jobbigt det är att oroa sig...

 

Var hos barnmorskan idag och allt såg bra ut. Kickans hjärta slog med 152 slag/minut, mitt SF-mått är nu 37 och jag står stilla på 6 kilos viktuppgång. Nästa gång är det sista besöket! För övrigt så mår jag bra, har fått sjukt svullna händer och fötter men det är inget som stör mer än att skorna sitter lite hårt. Mår fortfarande illa och det har jag ju gjort hela graviditeten, halsbränna har jag också. Sover faktiskt väldigt bra och är bara uppe och kissar två gånger per natt och somnar om direkt. Kommer på mig själv med att tänka att "det kommer bli värre mot slutet" men nu är vi ju vid slutet och jag är glad att jag inte har någon foglossning eller något som gör det jättejobbigt för mig. Väldigt tacksam över att jag har fått må så pass bra även denna graviditet ♥